One Direction Novell

London. Visst, det var en härlig stad, men varför skulle just jag flytta hit? Jag stirrade tomt ut genom fönsterrutan på bilen samtidigt som skogslandskap snabbt passerade förbi. Då och då kastade jag en blick mot min mamma som ensam satt i förarsätet, för i de andra sätet, som jag brukade sitta i, hade nu flera stora kartonger tagit plats. Likaså var det bredvid mig. Stora, fula flyttkartonger. Jag suckade tungt och ljudligt, vilket fick min mamma att lufta blicken från vägen framför oss till backspegeln hängandes i biltaket. "Vad är det, gumman?", sa hon och log mot mig i spegeln. "Inget...", mumlade jag tyst. "Något måste det vara eftersom du annars inte skulle låta så deppig." Jag kunde inte låta bli att le. "Det är bara det att det är jobbigt att behöva flytta, speciellt till ett annat land.", jag riktade bort blicken från bilrutan och stirrade nu rakt på mammas spegelbild i backspegeln. "Men det förstår jag ju, men det kommer bli roligt. Du kommer att få en massa nya vänner, sedan kommer vi kunna umgås med min syster, Johannah, och hennes barn. Är inte hennes äldsta son, Louis, lika gammal som dig?" Jag suckade tungt. Minnet av Louis Tomlinson, mi kusin, var inte direkt jätte klart. "Mamma, senaste gången vi träffades var för 11 år sedan, och han är förresten 4 år äldre än mig, vilket betyder att han är 20." Jag himlade med ögonen. Jag hade aldrig haft kontakt med mina kusiner eller min moster, likaså med mamma. Det var en av anledningarna till att hon flyttade till London, att få träffa sin kära syster. De och att hon hade fått ett bra jobb som journalist för deras dagstidning. "Åldern spelar väll ingen roll? Jag har förresten hört att han är med i ett band, är inte det roligt för dig? Du som gillar och sjunga så mycket.", sa mamma. Jag suckade ännu en gång. Jovisst, jag älskade verkligen att sjunga, och hade gjort det ända sedan jag var liten, men jag skulle ändå aldrig få den relationen med Louis som mamma ville. "Mamma, kan du sätta på radion?", sa jag för att byta samtalsämne. Hon log samtidigt som hon tryckte ned en knapp på instrumentpanelen längst fram i bilen. Radion startade med ett brak och musik strömmade ut genom högtalarna. Jag hörde direkt vilken låt det var, We Found Love med Rihanna. Jag var inte så förtjust i den, men jag lät mig sjunga med i refrängen. Låten avslutades snabbt och ersattes av en kvinnoröst. Hon talade engelska, vilket jag förstod, och jag kunde lätt tyda va hon sa. Jag var ju trots allt halv brittisk. Min mamma hade varit sträng med att lära mig engelska när jag var liten, eftersom hon sågärna ville flytta tillbaka till sitt hemland, det ända som höll kvar henne var min pappa, som sedan lämnade oss när jag var i 3 års åldern. Jag minns inte mycket av honom, bara att han och mamma bråkade stupikvarten om den dåliga ekonomin. Hon hade sedan skiljsmässan velat flytta tillbaka till England, men inte haft pengarna. Nu hade hon alltså blivit erbjuden ett jobb som hon inget annat kunde tacka ja till. Jobbet erbjöd sig att betala flytten till landet, och vårt blivande hus. Riktigt lyxigt var det ju allt. "Mamma, kan du höja?", bad jag min mamma när en bekant låt började spelas på radion. You're insecure, don't know what for. You turning heads when you walk through the door.

Jag började smått nynna på låten, som jag tidigare hört på radion några gånger. Everyone else in the room can see it, everyone else but you.

Så fort refrängen började tog jag ton och sjöng mig igenom den. Den tog tyvärr sitt slut alldeles för fort och ännu en gång strömmade kvinnorösten ut ur högtalarna, "Det där var alltså One Direction med deras singel What Makes You Beautiful. Du kan köpa deras nya album Up All Night i affärerna. Det populära pojkbandet består av medlemmarna Liam Payne, Zayn Malik, Niall Horan, Harry Styles och Louis Tomlinson." Jag stelnade till. Sa kvinnan i radion min avlägsna kusins namn? Jag kan inte ha hört fel... "Mamma, hörde du det där?", sa jag chockat. "Vaddå?", sa mamma mjukt. "Hörde du inte? Kvinnan i radion sa Louis för och efternamn!", jag kände mig nästan skakig. "Va? Nej... Det gjorde jag inte... Du måste ha hört fel." Jag suckade. "Ja, det var säkert så."

Jag vet inte om jag hade somnat, men rätt var det var så stod mammas lilla bil parkerad utanför vårt nya hus, som var gigantiskt! "Kom så ser vi oss runt  i huset!", ropade mamma på mig som redan stod utanför den enorma villans dörrar. Hon hade låst upp den och stod nu och höll upp den i väntan på att jag skulle komma. Jag öppnade bildörren och klev ut i skolskenet, som bländade mig i ögonen. Jag var tvungen att kisa för att ens få en nys om vart jag gick. Väl inne i huset kunde jag slappna av och inte behöva anstränga mig för att se. Hallen som jag nu stod i var enorm. Krokar hängde på sidan om entrén och det fanns flera skoställ. Jag krängde av mig min tunna jacka som jag haft på mig och hängde upp den på en av krokarna. Mina ballerina tofflor skakade jag lätt av mig över skostället så att de landade perfekt. Jag tog ett steg in i huset, och såg mig omkring. Den enorma hallen öppnades upp och in gick jag i det som sedan skulle visa sig vara vardagsrummet. "Visst är det fint?", jag ryckte till åt mammas röst. Hon stod snett bakom mig och beundrade vårt nya hem. "Ja, det är verkligen fint, och stort...", sa jag. "Jag vet, jag ville ha det så.", mamma log belåtet mot mig. "Här är köket.", hon greppade om min handled och drog mig in i det modernt inreda köket. "Wow!", gav jag ifrån mig. Köksytorna var helt fantastiskt stora. "På övervåningen finns våra rum.", sa hon samtidigt som hon gick ut i köket. "Du kan gå upp och se dig för, jag ska bara hämta våra saker ur bilen. Jag tror nog att flyttgubbarna kommer snart med våra grejer, ifall det inte kört fel eller något." Jag nickade och gick likaså ut ur köket, men istället för att gå ut i hallen, gick jag uppför en trappa som tog sin börja vid slutet av hallen. Det var inte lika stort på övervåningen som på neder, men det var ändå gigantiskt. Det fanns 4 stora rum, och två badrum. Jag valde snabbt vilket rum som skulle bi mitt, det med egen toalett. Visst, rummet var ett av de minsta, men jag gillade den mysiga känslan man fick när man gick in i det. Det var ju faktiskt inte så jätte litet, det skulle lätt kunna få plats med en dubbelsäng, ett skrivbord, en tv, och det fanns ju också en walking closet. "Moa?", jag rykte till när jag hörde mitt namn utropas. "Moa? Kan du komma ned hit?", det var min mamma som ropade. "Visst.", sa jag samtidigt som jag kastade mig ut genom rummet och nedför trappan. "Vad är det?", frågade jag. "Jag pratade just med Johannah, och hon kommer hit för att hjälpa oss packa upp våra saker, och jag tror att hon till och med tänker ta med sig Louis.", mamma stor log mot mig. "Okej, roligt...", sa jag ironiskt. Jag orkade verkligen inte träffa några nya personer idag, inte efter en lång flytt. "Hon bor inte så långt bort, så det tar nog bara några minuter innan hon är här.", jag nickade som svar, samtidigt som jag kom ihåg att jag hade lämnat min handväska i bilen. "Mamma, jag kommer snart, ska bara hämta en sak i bilen.", sa jag samtidigt som jag sprang ut ur dörren och ned till bilen. Precis som jag hade trott låg den precis bredvid sätet jg suttit i. Ja slet upp bildörren och greppade tag om handväskan, där jag förvarande blandannat mitt smink och min vita iPhone. Jag stängde igen bildörren med en smäll och sprang in i huset igen, upp till mitt rum och in på toaletten. Imorse hade jag valt att köra en osminkad stil eftersom vi inte skulle träffa så mycket folk, bara sitta i en bil, så jag hade tänkt slänga på lite smink. Visst, jag var inte en sådan som brydde sig så mycket om mitt utseende, jag dög som jag var, men jag såg verkligen jätte trött ut efter den långa bilresan, så lite concealer kunde jag lägga på för att se piggare ut. Jag öppnade väskan och tog upp min svarta lilla necessär. Jag öppnade den och drog upp en concealer, en mascara och lite mineralpuder. Snabbt applicerade jag allt på ansiktet och efter makeovern såg jag mycket piggare ut. Jag betraktad mig i spegeln, nermot kroppen. Jag hade på mig min pösiga tröja från Gina Tricot och ett par shorts från Bik Bok. Allt hade jag köpt i mitt gamla hemland Sverige. Jag beslutade mig för att jag skulle ha på mig de här kläderna, men mitt hår som spretad åt alla håll valde jag att sätta upp i en snefiskbensfläta. Slarvigt flätade jag samman håret och fäste ändan med hjälp av en gummisnodd. "Perfekt.", mumlade jag för mig själv. Mitt hår var färgat i en mörbrun/röd-nyans och jag gillade det verkligen. Jag kastade med flätan när jag stegade ut ur badrummet. "Moa, de är här nu!", hörde jag mamma skrika nedifrån.

London. Visst, det var en härlig stad, men varför skulle just jag flytta hit? Jag stirrade tomt ut genom fönsterrutan på bilen samtidigt som skogslandskap snabbt passerade förbi. Då och då kastade jag en blick mot min mamma som ensam satt i förarsätet, för i de andra sätet, som jag brukade sitta i, hade nu flera stora kartonger tagit plats. Likaså var det bredvid mig. Stora, fula flyttkartonger. Jag suckade tungt och ljudligt, vilket fick min mamma att lufta blicken från vägen framför oss till backspegeln hängandes i biltaket.

"Vad är det, gumman?", sa hon och log mot mig i spegeln.

"Inget...", mumlade jag tyst. "Något måste det vara eftersom du annars inte skulle låta så deppig." Jag kunde inte låta bli att le.

"Det är bara det att det är jobbigt att behöva flytta, speciellt till ett annat land.", jag riktade bort blicken från bilrutan och stirrade nu rakt på mammas spegelbild.

"Men det förstår jag ju, men det kommer bli roligt. Du kommer att få en massa nya vänner, sedan kommer vi kunna umgås med min syster, Johannah, och hennes barn. Är inte hennes äldsta son, Louis, lika gammal som dig?" Jag suckade tungt. Minnet av Louis Tomlinson, min kusin, var inte direkt jätte klart.

"Mamma, senaste gången vi träffades var för 11 år sedan, och han är förresten 4 år äldre än mig, vilket betyder att han är 20." Jag himlade med ögonen. Jag hade aldrig haft kontakt med mina kusiner eller min moster, likaså med mamma. Det var en av anledningarna till att hon flyttade till London, att få träffa sin kära syster. De och att hon hade fått ett bra jobb som journalist för deras dagstidning.

"Åldern spelar väll ingen roll? Jag har förresten hört att han är med i ett band, är inte det roligt för dig? Du som gillar och sjunga så mycket.", sa mamma. Jag suckade ännu en gång. Jovisst, jag älskade verkligen att sjunga, och hade gjort det ända sedan jag var liten, men jag skulle ändå aldrig få den relationen med Louis som mamma ville.

"Mamma, kan du sätta på radion?", sa jag för att byta samtalsämne. Hon log samtidigt som hon tryckte ned en knapp på instrumentpanelen längst fram i bilen. Radion startade med ett brak och musik strömmade ut genom högtalarna. Jag hörde direkt vilken låt det var, We Found Love med Rihanna. Jag var inte så förtjust i den, men jag lät mig sjunga med i refrängen. Låten avslutades snabbt och ersattes av en kvinnoröst. Hon talade engelska, vilket jag förstod, och jag kunde lätt tyda va hon sa. Jag var ju trots allt halvbrittisk. Min mamma hade varit sträng med att lära mig engelska när jag var liten, eftersom hon så gärna ville flytta tillbaka till sitt hemland, det ända som höll kvar henne var min pappa, som sedan lämnade oss när jag var i 3 års åldern. Jag minns inte mycket av honom, bara att han och mamma bråkade stupikvarten om den dåliga ekonomin. Hon hade sedan skiljsmässan velat flytta tillbaka till England, men inte haft pengarna. Nu hade hon alltså blivit erbjuden ett jobb som hon inget annat kunde tacka ja till. Jobbet erbjöd sig att betala flytten till landet, och vårt blivande hus. Riktigt lyxigt var det ju allt.

"Mamma, kan du höja?", bad jag min mamma när en bekant låt började spelas på radion. You're insecure, don't know what for. You turning heads when you walk through the door.

Jag började smått nynna på låten, som jag tidigare hört på radion några gånger. Everyone else in the room can see it, everyone else but you.

Så fort refrängen började tog jag ton och sjöng mig igenom den. Den tog tyvärr sitt slut alldeles för fort och ännu en gång strömmade kvinnorösten ut ur högtalarna,

"Det där var alltså One Direction med deras singel What Makes You Beautiful. Du kan köpa deras nya album Up All Night i affärerna. Det populära pojkbandet består av medlemmarna Liam Payne, Zayn Malik, Niall Horan, Harry Styles och Louis Tomlinson." Jag stelnade till. Sa kvinnan i radion min kusins namn? Jag kan inte ha hört fel...

"Mamma, hörde du det där?", sa jag chockat.

"Vaddå?", sa mamma mjukt.

"Hörde du inte? Kvinnan i radion sa Louis för och efternamn!", jag kände mig nästan skakig.

"Va? Nej... Det gjorde jag inte... Du måste ha hört fel." Jag suckade.

"Ja, det var säkert så."

Jag vet inte om jag hade somnat, men rätt var det var så stod mammas lilla bil parkerad utanför vårt nya hus, som var gigantiskt!

"Kom så ser vi oss runt  i huset!", ropade mamma på mig som redan stod utanför den enorma villans dörrar. Hon hade låst upp den och stod nu och höll upp den i väntan på att jag skulle komma. Jag öppnade bildörren och klev ut i skolskenet, som bländade mig i ögonen. Jag var tvungen att kisa för att ens få en nys om vart jag gick. Väl inne i huset kunde jag slappna av och inte behöva anstränga mig för att se. Hallen som jag nu stod i var enorm. Krokar hängde på sidan om entrén och det fanns flera skoställ. Jag krängde av mig min tunna jacka som jag haft på mig och hängde upp den på en av krokarna. Mina ballerina tofflor skakade jag lätt av mig över skostället så att de landade perfekt. Jag tog ett steg in i huset, och såg mig omkring. Den enorma hallen öppnades upp och in gick jag i det som sedan skulle visa sig vara vardagsrummet.

"Visst är det fint?", jag ryckte till åt mammas röst. Hon stod snett bakom mig och beundrade vårt nya hem.

"Ja, det är verkligen fint, och stort...", sa jag.

"Jag vet, jag ville ha det så.", mamma log belåtet mot mig.

"Här är köket.", hon greppade om min handled och drog mig in i det modernt inreda köket.

"Wow!", gav jag ifrån mig. Köksytorna var helt fantastiskt stora.

"På övervåningen finns våra rum.", sa hon samtidigt som hon gick ut i köket.

"Du kan gå upp och se dig för, jag ska bara hämta våra saker ur bilen. Jag tror nog att flyttgubbarna kommer snart med våra grejer, ifall det inte kört fel eller något." Jag nickade och gick likaså ut ur köket, men istället för att gå ut i hallen, gick jag uppför en trappa som tog sin börja vid slutet av hallen. Det var inte lika stort på övervåningen som på neder, men det var ändå gigantiskt. Det fanns 4 stora rum, och två badrum. Jag valde snabbt vilket rum som skulle bi mitt, det med egen toalett. Visst, rummet var ett av de minsta, men jag gillade den mysiga känslan man fick när man gick in i det. Det var ju faktiskt inte så jätte litet, det skulle lätt kunna få plats med en dubbelsäng, ett skrivbord, en tv, och det fanns ju också en walk-in closet.

"Moa?", jag rykte till när jag hörde mitt namn.

"Moa? Kan du komma ned hit?", det var min mamma som ropade.

"Visst.", sa jag samtidigt som jag kastade mig ut genom rummet och nedför trappan.

"Vad är det?", frågade jag.

"Jag pratade just med Johannah, och hon kommer hit för att hjälpa oss packa upp våra saker, och jag tror att hon till och med tänker ta med sig Louis.", mamma stor log mot mig.

"Okej, roligt...", sa jag ironiskt. Jag orkade verkligen inte träffa några nya personer idag, inte efter en lång flytt. "Hon bor inte så långt bort, så det tar nog bara några minuter innan hon är här.", jag nickade som svar, samtidigt som jag kom ihåg att jag hade lämnat min handväska i bilen.

"Mamma, jag kommer snart, ska bara hämta en sak i bilen.", sa jag samtidigt som jag sprang ut ur dörren och ned till bilen. Precis som jag hade trott låg den precis bredvid sätet jag suttit i. Ja slet upp bildörren och greppade tag om handväskan, där jag förvarande blandannat mitt smink och min vita iPhone. Jag stängde igen bildörren med en smäll och sprang in i huset igen, upp till mitt rum och in på toaletten. Imorse hade jag valt att köra en osminkad stil eftersom vi inte skulle träffa så mycket folk, bara sitta i en bil, så jag hade tänkt slänga på lite smink. Visst, jag var inte en sådan som brydde sig så mycket om mitt utseende, jag dög som jag var, men jag såg verkligen jätte trött ut efter den långa bilresan, så lite concealer kunde jag lägga på för att se piggare ut. Jag öppnade väskan och tog upp min svarta lilla necessär. Jag öppnade den och drog upp en concealer, en mascara och lite mineralpuder. Snabbt applicerade jag allt på ansiktet och efter makeovern såg jag mycket piggare ut. Jag betraktad mig i spegeln, nermot kroppen. Jag hade på mig min pösiga tröja från Gina Tricot och ett par shorts från Bik Bok. Allt hade jag köpt i mitt gamla hemland Sverige. Jag beslutade mig för att jag skulle ha på mig de här kläderna, men mitt hår som spretad åt alla håll valde jag att sätta upp i en snefiskbensfläta. Slarvigt flätade jag samman håret och fäste ändan med hjälp av en gummisnodd.

"Perfekt.", mumlade jag för mig själv. Mitt hår var färgat i en mörbrun/röd-nyans och jag gillade det verkligen. Jag kastade med flätan när jag stegade ut ur badrummet.

"Moa, de är här nu!", hörde jag mamma skrika ifrån nedervåningen.

---

Hoppas ni tycker den är bra!