One Direction Novell

/Moa

"Ifall du säger ett knyst om detta är du död, fatta?", han lät både arg, irriterad och stressad på rösten. Jag snyftade bara till svar. Han låste sedan upp dörren och stegade ut ur dörröppningen, till partyt som fortfarande pågick förfullt där nere. När han lämnade mig ensam snyftade jag till högre. Han hade våldtagit mig. Visst han hade varit skyddad, men han hade ändå våldtagit mig. Tårarna rann sakta nedför kinderna. Inte nu, jag kunde inte gråta nu. Jag reste mig upp ur sängen där lakanen låg ihopkrynklade efter det vi just gjort. Jag samlade upp mina kläder som låg halv utspridda på golvet, linnet, bh, trosorna. Jag satte på mig allting och torkade sedan mina tårar ur ögonen. Ingen fick se mig såhär, aldrig. Jag skulle vara tvungen att smita ut. Jag smet snabbt ut ur rummet och ned till bottenvåningen. Alla stod fortfarande och dansade. Jag skyndade mig snabbt genom folkmassan med huvudet nerböjt för att täcka mina rödgråtna ögon. Ändå kunde jag hinna uppfatta Filip och Serena ståendes och hångla i ett hörn av festen. Det fick mig bara att vilja gråta ännu mer. Stackars Serena.

Hemma var det helt tomt. Mamma jobbade nog natt. Jag var lättad. Ifall jag skulle komma hem med rödgråtna ögon skulle mamma bara börja fråga saker, och ifall hon skulle börja fråga saker skulle hon nog få reda på hur det var och jag tänkte aldrig säga det. Aldrig. Han skulle bara göra om det, som hämnd. När jag kom in gick jag direkt och ställde mig i duschen. Såfort jag satte på vattnet sköljde alla känslor över mig och jag började gråta. Mina ben gav vika och jag satte mig ned i duschen. Mina tårar blandades ut med vattnet från duschen. Nej, jag skulle vara stark. Jag ställde mig upp på mina rangliga ben, jag orkade egentligen inte, men jag kände mig bara svag ifall jag inte gjorde det. Även fast jag sedan tvättade min kropp med väldoftande tvål kände jag mig inte ren. Jag skulle aldrig vara ren igen.

Jag grät mig till sömns den dagen, och vaknade upp gråtandes. Jag hade haft en mardröm, jag hade återupplevt hela gårdagen. För att få mig på andra tankar gick jag ned till bottenvåningen för att äta frukost. Till min förvåning satt mamma vid matbordet och läste tidningen.

"Hej älsklingen, hade du roligt igår?", hon tittade upp från tidiningen och sedan på mig med sina vackra ögon. Allt jag ville just nu var att sätta mig i hennes knä, gråta ut och säga som det var. Hon skulle försiktigt stryka mig över håret, säga att allting skulle bli bra, att hon skulle fixa det, precis som hon gjort när jag var liten. Men istället nickade jag bara till svar. Jag satte mig vid frukost bordet och käkade det som serverades, under tystnad. När det inte fanns något mer att äta gick jag tillbaka till mitt rum, gick och la mig, grät ut.

Jag vaknade av att mamma ömsint strök sina händer över mitt hår.

"Gumman gråter du?", frågade hon med sin mjuka röst. Jag ryckte till och återvände till verkligheten. Jag grät alltså.

"Vad gör du här?", frågade jag lite omtumlat.

"Jag hörde dig skrika, men det var säkert bara en mardröm.", hon fortsatte stryka mig över håret.

"En mardröm.", upprepade jag.

"Vill du ha något? En kopp choklad?", jag log mot henne och hon reste sig ur sängen. Som om en kopp choklad skulle förbättra allt. Som om en kopp choklad skulle få mig att glömma natten.

"Förresten, Sony ringde alldeles nyss, vi måste in på kontoret senare idag och välja låtar till dina framträdande.", hon försvann sedan ut ur rummet och jag blev ännu en gång ensam.

Kontoret såg exakt ut som från förra gången, förutom att det stod några blommor på fönsterbänkarna. Samma mann var det som tidigare, han hette något med Clark. Han hade rabblat upp en massa information som mamma noggrant lyssnat igenom. Jag satt själv och tittade tomt framför mig. Mamma hade fått tvinga mig upp ur sängen, sagt att jag såg hängig ut och gett mig en alvedon, som inte alls hjälpte.

"Du har alltså några sånger att välja mellan.", Clark räckte fram ett papper till mig som jag snabbt läste igenom, en massa sångnamn stod skrivna i feta och kursiva bokstäver.

"Jag vill köra The A Team, Noserings and Shoestrings, Until You're Mine och Who Says.", både mamma och Clark avbröt sin konversation och tittade på mig på ett sätt som om jag egentligen vore stum, men precis sagt ett ord. "Bara bra...", mumlade Clark och började skriva på sin dator.

"Vi behöver då bara en låt till, sedan har vi fixat alla låtarna.", han tittade upp på skärmen.

"Kan jag inte köra Favourite Girl med Katelyn Tarver?", det var en av mina favorit låtar, den kanske inte fanns med på pappret med låtar, men jag vill ändå köra den.

"Ja, det kan nog vara en perfekt låt.", Clark fortsatte skriva på sin dator.

"Vad säger ni om att du inleder det hela med Nosering and Shoestrings, sen Favourite Girl, Until You're Mine, Who Says och avslutar med The A Team?" Jag nickade. Det var perfekt.

---

Ledsen för så kort kapitel, egentligen skulle jag inte publicera något idag, men eftersom ni var så duktiga på att kommentera tyckte jag att ni förtjänade det. ;) Min syrra var på simtävling idag och det är därför jag inte kunnat skriva något mer. Satt och hejjade som ett fån. Stolt syrra man var när hon vann. Jaja, kommer kanske publicera ett kapitel imorgon, vi får se, har ju Nationella prov i matten.

/Moa

---

Eftersom klockan inte var så jätte mycket, och mamma ännu inte kommit hem satte jag mig i soffan framför tv och bara glodde på det program som visades. Scrubs. Det var något gammalt avsnitt som jag sett tidigare, men det fanns inget bättre, så det fick bli detta. När avsnittet nästan var slut hörde jag hur ytterdörren rycktes upp och jag kunde inte låta bli att flämta till. I dörrkarmen stod en trött mamma med sin datorn väska tryckt mot låret. I andra handen höll hon i en plastpåse som det doftade underbart ur. Kinamat.

"Mamma!", sa jag glatt och stängde av tv. Jag hoppade nästan ur soffan och skuttade glatt fram till mamma. Jag älskade verkligen kinamat. Jag tog kassen ur hennes hand och bar in den till köket, så att mamma skulle slippa en massa extra arbete. Jag packade också snabbt upp innehållet i påsen och slevade upp maten på två par tallrikar som jag hade ställt fram. Friterad kyckling, ris, sötsursås, biff och vårrullar. Jag kände hur magen kurrade till vid synen av all mat. Jag bar ut tallrikarna med maten till matsalen där mamma redan satt med sin dator skrivandes på någon artikel. Jag suckade ljudligt och det fick mamma att titta på från datorskärmen och mot mig. "Måste du jobba när vi ska äta?", frågade jag och gav mamma en irriterad blick. Jag ställde ned tallriken på bordet och började smått äta på en av vårrullarna. "Ja, tyvärr. Jag måste skriva klart denna artikeln tills i övermorgon, kommer därför vara borta hela dagen." Jag suckade tungt och tog ännu en till vårrulle som var indränkt i den orange färgade sötsura såsen. Jag käkade snabbt upp den, njöt av varenda tugga. Jag fortsatte hugga in på resten av maten, men sparade lite till mamma som fortfarande satt fastklistrad vid datorn. När jag var så mätt att jag inte fick ned en ända bit till dukade jag undan och gick upp på mitt rum. Min dator låg och väntade på sängen och jag satte mig direkt vid den.

Jag vaknade nästa dag med datorn i mitt knä. Jag tittade mig förvirrat omkring tills jag kom fram till att jag somnat med både kläder och datorn i famnen. Jag suckade ljudligt och stängde ned twitter sidan som var uppslagen. Datorn lät jag också stängas av. Jag tog snabbt upp min mobil som låg på skrivbordet och blev förvånad när jag stod att det var från Filip.

"Bion och fikat blir tyvärr inställt idag. Ska ha ett party på kvällen hemma hos mig tillsammans med några polare. Lust att hänka?" Party... Jag höll kvar tanken i några minuter. Ja, party. Hade inte varit ute och festat på evigheter, så visst, det kunde bli kul.

"Självklart. ;) Vart är "hemma" då?" Jag skickade meddelandet om i väntan på svar hoppade jag i några kläder, en vanlig pösig tröja och några mjukis shorts. Håret låg hejvilt runt mina axlar, men så fick det se ut. Jag var för lat för att göra någonting åt det. Jag gick sedan ned för att äta frukost, precis när jag ställt fram allting så hörde jag hur mobilen plingade till.

"Hemma = Westwood 59. Kom runt klockan 18.00" Precis innan jag hade tänkt dog mobilen. Jag hade varit för upptagen med annat för att märka att batteriet längst upp i högra hörnet visade rött, dåligt batteri. Jag suckade för mig själv, ibland var jag verkligen hopplös.

När det hade börjat bli mörkare utomhus, och klockan hunnit bli 16.05 hoppade jag in i duschen. Jag var noga med att tvätta håret och kroppen ordentligt. Efter duschen rakade jag mina ben, så att dom blev silkeslena. Jag fönade sedan mitt hår torrt, kastade det runt axlarna tills det perfekt hängde i stripor utmed kroppen. Nöjt betraktade jag resultatet i spegeln som satt upphängd på en av väggarna inne på toaletten.. Efter det tog jag fram min necessär ur en av alla lådor i badrummet. Jag skulle ha sotade ögon, det visste jag redan innan jag började sminka mig. Jag älskade den dramatiska och skarpa looken man fick när man gjorde det. Ögonskuggan jag valde att sota med var en mörkbrun vid namn "Espresso" från Mary Kay. När ögonen var svarta utmed kroppen. Nöjt betraktade jag resultatet i spegeln som satt upphängd på en av väggarna inne på toaletten.med smink tog jag fram mitt läppglans. Jag applicerade den fruktdoftade läppbalsamet på läpparna som gav en rosa ton. Sist drog jag på lite mascara på mina redan svarta ögonfransar.  När jag var färdig med sminket granskade jag resultatet i spegeln. Perfekt. Jag hade redan innan bestämt vilka kläder jag skulle ha, en svart midjehög kjol kombinerat med ett vitt pösigt linne med knappar längst upp vid bröstet. Till det bar jag några smycken.

Jag hade varit tvungen att gå hem till Filip, mamma hade varit på jobbet och kunde inte köra mig till festen. Det hade varit lite krångligt att ta sig hem till honom. Det gick med nöd och näppe att hitta med hjälp av GPS i den nu nyladdade mobilen. Jag tog mig dock fram i tid. Jag knackade försiktigt på dörren till den stora villan. Jag hörde den dunkande musiken inifrån och ljudet av skratt. Jag stod där ute i någon minut och hade precis tänkt knacka igen när dörren rycktes upp och jag möttes av en leende Filip. Han var klädd i en rutig shorta och ett par jeans, snyggt.

"Tjena, Moa!", sa han och vinkade in mig i huset. Jag tog ett tveksamt kliv framåt innan jag stegade in i villan. Den var full av människor som dansade och skrattade.

"Kom så ska jag presentera dig för mina vänner.", Filip drog med mig in i folkvimlet till en liten grupp som stod och hängde vid drinkarna. Det såg ut som Coca Cola och Sprite men dom var säkert utblandade med lite sprit. "Ja, det här är alltså Moa.", sa Filip glatt till den lilla klungan av människor. Jag log ett fejkat leende mot personerna som börjat bombardera mig med deras namn. Krista, Andrew, Nate, Claire, Henry, Ryan. Jag kom inte ens ihåg hälften av namnen som precis rabblats upp. När jag pratat med dom ett tag gick jag istället och tog en drink. Coca Cola var det jag valde. Jag tog en stor klunk av den men var genast tvungen att hosta. Det hade varit mer sprit än vad jag trodde. Den beska smaken hängde kvar i min mun och jag gjorde några diskreta kväljningar. Jag hade druckit lite sprit tidigare, men jag hade helst undvikt det. Jag ville inte bli bakis eller ta risken att spy. Jag rös vid bara tanken, jag hatade att spy. Det var en av mina värsta mardrömmar. Jag väcktes ur mina tankar när någon knackade mig på axeln. Jag ryckte till och tittade på tjejen framför mig. Hon hade presenterat sig tidigare, men som vad? Jag famlade efter namnet i mitt vimsiga huvud. Sophie, Selena..? Serena. "Oh, hej Serena!", sa jag och log glatt. Jag kom ihåg.

"Vad tycker du om drinken?", hon nickade mot glaset jag hade i handen och jag gjorde en grimas.

"Cola delen är god.", sa jag och höjde glaset. Hon skrattade lite och kastade med sitt gyllenblonda hår. Jag tittade avundsjukt på hennes fylliga läppar som precis tänkt forma ett ord. Jag hade själv väldigt tunn överläpp och skulle göra nästan vad som helst för att få den lite fylligare.

"Jag som sagt till Filip att han inte skulle blanda ut läskerna med så mycket sprit, men som vanligt lyssnar han inte på mig.", Hon suckade och himlade med sina välmålade ögon.

"Vänta? Som vanligt?", frågade jag och höjde ett av mina ögonbryn.

"Ja, som vanligt. Filip är ju min envisa pojkvän som alltid gör motsatsen till det jag säger.", hon log med sina kritvita tänder. Hon var alltså Filips flickvän. Självklart skulle en vacker tjej som Serena lyckats sno hans hjärta. Jag kände mig på något sätt beskiven, han var inte singel. Jag ignorerade känslan jag gick och tog återigen en klunk av colan. Usch. Jag gav Serena ett fejkat leende innan jag halsade i mig hela drinken. Den kalla vätskan rann sakta nedför strupen. Blä. Under resten av kvällen var jag med Serena. Under hennes perfekta yta fanns ungefär ett lika perfekt inre. Hon var så, så... underbar. Vi två hade lyckats halsa i oss några till drinkar, men efter ett tag sa det stopp. Alla runt om oss hade definitivt druckit mycket mer än oss, och jag hade flera gånger sett Filip hämta upp ett lass av drinkar så fort han gick förbi baren. Han skulle nog få tampas med en rejäl bakfylla nästa dag. När han ännu en gång hade tänkt gå till baren och hämta upp ännu ett lass med drinkar stannade han till vid mig och Serena.

"Moa, jag har ju inte visat mitt rum, häng med så ska jag visa dig.", Jag tittade lite konstigt på Filip, tvekade. All sprit hade självklart påverkat honom, det var därför han var så konstig. Jag följde ändå med honom till hans rum, som låg på övervåningen. På vägen dit knyckte han åt sig ett glas med läsk och sprit. Han ledde mig sedan uppför en trappa som jag tidigare inte sett. Övervåningen var nästan lika stor som botten. Det fanns flera dörrar och han gick igenom en som ledde oss in till hans rum. Det var väldigt ungdomligt. Väggarna var enkelt målade i blått, i mitten stod en dubbelsäng och intill en vägg fanns ett skrivbord. Väggarna pryddes annars av fotbolls affischer. Det fanns också ett fönster. Jag gick fram till det. Det man såg därifrån var Centrala London, som var mycket vackert på natten. Jag drog för andan och studerade staden.

"Gillar du det?", hörde jag Filip säga bakifrån mig. Jag bara nickade till svar, jag älskade det.

"Isåfall måste du gilla det här mer.", sa han och placerade sina händer på mina höfter. Han snorrde runt mig så jag stod öga mot öga mot honom. Mellan våra huvuden var det bara några centimeter, och jag kunde känna hans anderäkt kittla mot min kind. Jag visste väl vad som skulle hända och backade ett steg, men det ända jag gjorde var att gå in i väggen. Han pressade sedan sin kropp mot min och sina läppar mot mina.

Jag slog till honom aggressivt på bröstet, fick honom att backa ett steg.

"Vadfan var det därför?", svor jag högt och han hade precis tänkt att svara när jag avbröt honom.

"Du är tillsammans med Serena, så du kan fan inte kyssa mig.", jag stirrade honom argt i ögonen. Han bara log, vilket jag blev väldigt irriterad på.

"Jag kan göra vad jag vill.", sedan var han på mig igen. Hans läppar pressades hårt mot mina, hindrade mig från att andas. Jag försökte putta bort honom men hans armar slingrade sig hårt runt min tunna kropp. Jag var fast, som en kanin i en fälla, fast. Hans tunga slingrade sig in i min mun, tvingade mig att slappna av i käkarna och låta honom göra sitt. Fan heller. Hans händer började sakta treva över min kropp, innanför mitt linne. Jag gjorde ännu ett försök att putta till honom, men han stod kvar på sin plats, fast som ett berg. Hans händer sökte sitt upp mot min rygg, till mitt bh-band och snabbt var det uppknäppt. Han lyckades få av den, precis som resten av alla mina kläder.

---

Oväntat? Nu tänker jag vara lite elak, så 5 kommentarer för nästa del. ;)

/Moa

---

"Gud, tackade du ja?!", hon nickade och jag kände glädjen välla upp inom mig.

"Tack, tack, tack!", skrek jag samtidigt som jag kastade mig runt hennes hals.

"Jag älskar dig mamma!", jag pussade henne mjukt på kinden.

"Jag älskar dig med, men nu måste jag till jobbet, jag är redan sen.", sa hon och gick ut genom dörren.

"Oh, okej. Hejdå!", sa jag och stängde dörren efter henne. Sedan kutade jag upp på mitt rum och hämtade datorn. Snabbt loggade jag in på twitter. "I have just found out that i'm going to tour with ONE DIRECTION! Sick. Happy girl right now. xx" Jag loggade sedan ut och gick och la mig i min säng igen, med datorn. Eftersom jag väl vaknat kunde jag inte somna om. Jag beslutade mig istället för att titta på Pretty Little Liars. När jag kommit in i halva avsnitten hörde jag hur min mobil ringde. Jag var snabb med att svara och hann därför inte se vem det var som ringde.

"Ja, det är Moa.", sa jag snabbt och pausade filmen.

"Hej Moa, det är Harry!", hörde jag en bekant röst säga.

"Hej Harry! Hur är det läget?", frågade jag och ett leende fäste sig på mina läppar.

"Det är faktiskt bra. Förresten, såg på twitter att du hade skrivit att du ska ut på turné med oss. Så du tackade alltså ja?", sa han.

"Självklart, ett sådant erbjudande missar man aldrig. Men vänta... Harry, jag postade det där tweetet för mindre än en halvtimma sedan! Stalkar du min twitter, eller?", sa jag och hörde hur han skrattade.

"Japp, all day, all night." Jag kunde inte heller låta bli att skratta.

"Grattis i alla fall. Och sedan undrar jag om du, ehm... jah, ville hitta på någonting idag.", jag hörde helt klart att han var nervös på rösten.

"Ja, självklart!", sa jag glatt. Vi var ju bara vänner. Vänner. Inget mer.

"Okej, vi kan väll ses på Milkshake city om en och en halv timme? Tyvärr är dom andra fortfarande och hälsar på sina familjer, men dom kommer hem i övermorgon.", sa han och sedan tog vår konversation slut. Jag hoppade direkt upp ur sängen, tog min mobil och gick in i badrummet. Jag skullet ta en lång, välförtjänt dusch medan jag lyssnade på musik.

Vattnet rann långsamt nedför min kropp, svalkade av mig. När jag gick ut ur duschen lindade jag in mitt hår i en turban i handduken. Sedan borstade jag igenom det med en borste. Kläderna jag tog på mig var ett par shorts, en vit spetströja och en rosa bandeau bh under eftersom annars skulle det synas igenom ganska mycket. Till det sminkade jag mig med ganska naturliga färger, bara så jag skulle se lite piggare ut. När det hade gått en timme beslutade jag mig för att gå ut. Jag kunde gå till Milkshake City. Då slapp jag i alla fall vänta hemma och tråka. Innan jag gick såg jag till att få med mig min Chanel väska, som jag en dag hade fått på posten. Det hade stått att avsändaren var från pappa. Min pappa som jag inte alls hade kontakt med. Jag visste inte äns vad han bodde. Utomhus var det strålande sol. Jag njöt av de varma solstrålarna som brände mot mitt bara skinn. Efter 20 minuters promenad kunde jag se Milkshake Citys logan avtäckna sig. Jag ökade längden och farten på stegen och alldeles snart stod jag utanför fiket. Glatt gick jag in och överraskades ganska snabbt av Harry som satt vi en av stolarna.

"Hej!", sa jag glatt samtidigt som Harry reste sig från stolen. Han kom emot mig och vi möttes i en mjuk omfamning.

"Roligt att se dig igen.", sa han och det leende som pryddes på hans läppar passade perfekt på honom.  Vi båda slog oss sedan ned mittemot varandra. En servitris i runt min ålder kom fram till vårt bord för att ta emot vår beställning.

"Du är praktikant här, va?", frågade Harry och jag tittade förvånat på honom.

"Ja, det stämmer.", sa flickan och jag kunde se att det stod "Maja" på hennes namnskylt.

"Maja, det är ju ett svenskt namn!", utbrast.

"Ja, det stämmer. Jag är nämligen från Sverige.", sa hon och log med sina kritvita tänder.

"Vilket sammanträffande, jag heter Moa och kommer också från Sverige.", jag kastade en snabb blick på menyn och min blick riktades direkt till milkshaken vid namn "1D". Jag var nära på att börja gapskratta.

"Vad roligt. Men, ja, vad vill ni ha?", frågade Maja med pennan i högsta hugg, redo att anteckna våra beställningar i sitt lilla häfte hon gick och bar på.

"En kanel jordgubb och...", Harry tittade på mig och jag fortsatte.

"Och en sådan 1D-shake.", jag såg hur förvånad Harry blev och jag blinkade bara roligt med ena ögat.

"Vaddå, kändes liksom att jag var tvungen att smaka den.", sa jag och han fnös bara till. Vi satt och pratade ett tag om vad som hade hänt från senaste gången vi träffades. Vi pratade också om vad som skulle hända med turnen. Jag visste ju faktiskt inte så jätte mycket om vad som skulle hända, fast självklart skulle jag få mer information om det hela. Det visade sig att den skulle dra igång redan om två och en halv vecka, och att vi skulle börja repetera igen om bara några dagar. Jag kände hur det började pirra till i magen vid tanken om att jag snart skulle få stå på scen och uppträda för flera tusen människor. Jag tog en klunk av milkshaken som faktiskt smakade mycket gott. Smaken av twix var väldigt tydlig, vilket uppskattades eftersom jag sedan jag var liten älskat twix. Glupsk som jag var drack jag upp mer en halva shaken på loppet inom några enstaka minuter.

"Jag ser att du tycker om den.", sa Harry och tog en slurk ur sin milkshake.

"Ja, den innehåller ju Twix.", sa jag med en ton i rösten som jag brukade när jag skulle försöka låta som en affärskvinna. Jag höjde också tummen.

"Mumsig." Harry skrattade till samtidigt som han tog en till klunk av sin milkshake vilket fick honom att sätta i wrong strupen. Han hostade till och jag var snabbt uppe på benen vid hans sida och bankade honom på ryggen. "Gick det bra?", frågade jag och tittade oroligt på honom. Han harklade till innan han öppnade munnen.

"Jadå, prima. Att sätta i wrong strupen är ju farligt, likaså att umgås med dig.", han log. Jag skrattade till och satte mig tillbaka på platsen mittemot honom. Vi pratade på i en halv timme till. Samtalsämnen tog nästan aldrig slut. Men när dom väl gjorde det såg jag hur mycket klockan var. "Jag måste nog dra hem nu, innan mamma kommer hem.", sa jag och reste mig upp. Min milkshake hade jag töm sedan minuter tillbaks.

"Okej, det var roligt att se dig igen.", sa Harry och reste sig också upp. Han bredde sedan ut sina armar och drog in mig i en kram. Han luktade underbart gott. Jag kunde inte låta bli att sucka i hans armar. Jag var hemma där. Jag var trygg. Plötsligt kom jag och tänka på drömmen. Jag kände hur hela min kropp spände sig. Harry verkade märka det, för han släppte taget om mig.

"Vi ses snart då. Jag är säker på att Sony kommer höra av sig snart med mer information.", Harry log.

"Ja, så är det säkert. Men ja, hejdå!", jag vände mig om och gick ut ur byggnaden. Lyckad dag. Ja, det hade det verkligen varit. Några meter ifrån mitt hus hörde jag hur min mobil gav ifrån sig ljud. Jag ryckte till eftersom jag var så oberedd på signalen. Snabbt drog jag upp mobilen ur min ficka. Jag möttes av en lysande skärm med namnet "Filip" på. Great. Han hade skickat ett sms. Jag öppnade det för att se vad som stod i det. "Är hemma i London nu, träffas någon dag? :D" Jag log glatt åt sms:et innan jag knappade in mitt svar på touch-skärmen. "Självklart. Är ledig imorgon." Svaret kom förvånansvärt snabbt, nästan som han bara satt och väntade på mitt svar.

"Skit bra! Lust att gå på bio elr något? Sedan fika?" Jag funderade en stund innan jag svarade.

"Blir jätte bra! Du väljer film, bara det blir någon bra." När jag skickat sms:et stod jag precis utanför huset, som fortfarande var låst. Mamma jobbade alltså. Jag suckade ljudligt innan jag låste upp dörren. Doften av hemma slog emot mig. Jag gick nästan direkt upp på mitt rum och satte mig vid datorn. Twitter var det första jag loggade in på. Jag hade fått några enstaka nya följare och några mentions, de flesta handlade om att folk undrade om det verkligen var sant att jag skulle ut på turné med One Direction. Jag log för mig själv och tog mig sedan tid till att svara på dom. Jag följde också några konton som bad om att jag skulle det.

---

Äntligen är kapitlet uppe! Jag vet att det tog tid, men jag hade ingen internetuppkoppling på datorn i Vemdalen, endast på mobilen. Jag hoppas ni tyckte om Kapitlet, lite mer drama kommer snart, det kan jag lova. ;) Glöm inte att kommentera heller, det uppskattas väldigt mycket. Sitter oftast och stor ler när jag läser alla.

¨

/Moa

---

Innan jag visste ordet av det hade Niall böjt sitt huvud över mig och tryckte just nu sina läppar mot mina. Jag stelnade till. Nej, det var inte såhär jag ville ha det. Ändå lät jag honom avsluta kyssen, men såfort vi särat ifrån varandra reste jag mig hastigt upp.

"Nej, det var såhär det precis inte fick bli." Niall tittade på mig och jag slog snabbt ned blicken i marken. Fan. "Niall, lyssna på mig. Jag klarar det inte. Jag känner knappt dig, och sedan är du ju känd. Jag vill inte råka ut i en massa trubbel.", sa jag kort och försökte låta så neutral som möjligt fast jag helst av allt bara ville börja gråta. "Jag förstår, men det ända jag ville var att du ska veta hur jag känner för dig. Jag vet att det är hastigt, men det kändes bara rätt när jag såg dig.", sa han och tittade på mig med sina underbart blåa ögon. Jag kände igen det blicken han tittade på mig med. Han hade tittat så på mig varje dag, att jag inte fattat tidigare. Ibland var jag så korkad.

Veckorna gick, jag kom närmare killarna allt mer, likaså med Filip.  Även fast Niall sagt att han gillat mig tog jag inte avstånd ifrån honom, utan tvärtom. Jag hade beslutat mig för att lära känna honom ännu mer, han var ju faktiskt en jätte trevlig kille, men jag såg honom bara som en vän. En annan jag kommit närmare var Harry. Killen som jag hade drömt om en natt. Vi hade verkligen jätte mycket gemensamt och hade jätte roligt tillsammans. Även fast han var min vän kunde jag inte låta bli att titta på honom på det speciella sättet ibland. Jag försökte hindra mig själv, men det gick bara inte. Visst, han var känd och allt, men jag brydde mig inte, fast jag var fast beslutad att vi bara skulle vara vänner. Alltför snabbt kom den dagen då vi alla skulle åka hem till vårat. Det var väldigt sorglig stämning den dagen när jag skulle packa mina väskor.

"Jag kommer sakna er alla så mycket.", sa jag när jag stod i dörröppningen med alla mina väskor tillsammans med Louis. Jag skulle få träffa killarna snart igen eftersom Louis och Harry delade lägenhet tillsammans och de andra killarna bodde på samma gata, inte så långt ifrån där jag bor. Fast först skulle dom iväg några veckor till deras hemstäder innan deras tour startade igen.

Hemma var det lång tråkigt. Jag hade inga vänner i London så jag tillbringade dagarna framför datorn och skype tillsammans med min bästis Johanna.

"Har du pratat med din mamma ännu om att jag kanske ska åka och hälsa på på höstlovet?", frågade Johanna. "Fan.", svor jag. "Det har jag ju glömt. Visste inte heller att du fick det, men det är alltså bestämt nu?", sa jag med en viss nyfikenhet.

"Ja, har jag glömt att berätta?! Mamma har faktiskt redan bokat biljetterna, ifall jag inte får bo hos er, kan jag ju alltid checka in på ett hotell.", hon storlog bakom datorskärmen och det léendet smittade direkt av sig på mig. Plötsligt började min ringsignal eka ut över rummet och jag ryckte till av förvåning.

"Sorry, måste avsluta, ska ta det här.", sa jag snabbt och avslutade min och Johannas skype konversation. "Dolt nummer" visades på iPhonens skärm. Nyfiket svarade jag.

"Det är Moa Eriksson.", sa jag vant. Rösten i andra var inte bekant.

"Hej Moa, jag ringer dig angående ett erbjudande som kan få igång din musikkarriär." Jag lyssnade spänt i andra änden av luren.

"Det är såhär att bandet One Direction har precis mist sitt förband till sin tour, och eftersom den kommer påbörjas snart igen efter ett uppbehåll behövs en ersättare. Jag har pratat lite med bandmedlemarna och dom rekomenderade dig som förband, eller förband och förband... du vet vad jag menar." Jag kunde inte förstå orden kvinnan i andra änden av luren sa. Jag, Tour, One Direction? Började jag förlora vettet?

"Självklart, jag ska bara diskutera lite med min mamma. Tack för detta erbjudandet, hejdå.", med ett klick var kvinnorösten borta och jag började förstå vad hon pratat om. Jag kunde inte hindra mig själv från att hoppa till av glädje. Snabbt klickade jag upp Johannas profil på skype och ringde henne. Hon svarade efter två signaler, som om hon satt och väntade på mig.

"Gissa vad!", skrek jag samtidigt som jag hoppade upp och ned i sängen av förväntan.

"Vad?", sa Johanna med en irriterad blick. Hon hatade att gissa saker. Jag suckade och satte mig tillrätta i sängen, rättade till min tilltufsade hår innan jag började.

"Jag blev just erbjuden att vara förband till One Direction på deras tour!", skrek jag sedan och stor log mot kameran.

"You Say WHAT?", Johanna tog efter mig och skrek men såg ändå ut som ett frågetecken samtidigt.

"Ja, killarna hörde mig sjunga när vi bodde tillsammans i Holmes Chapel, så nu verkar det som att dom har rekomenderat mig för att vara förband. Dom miste tydligen de dom egentligen skulle haft, så ja, dom är så desperata så att dom till och med frågar mig."

---

Blir lite kort kapitel, men det får duga som det är. Kommer inte kunna uppdatera så mycket i helgen eller nästa vecka då jag kommer åka till Vemdalen.

/Moa

/Moa

---

Moa lämnade oss bara gapande efter henne.

"Du sa ju att hon inte visste!", sa Liam och tittade på mig.

"Det var det jag trodde.", sa jag och tittade tillbaka på honom.

"Nudå?", frågade Niall.

"Jag vet inte, Nialler. Jag vet inte äns varför hon blev arg.", sa jag.

"Kanske för att hon blev besviken? Hon kanske tror att vi inte litar på henne?", det var Harry som pratade, han hade nästan stuttit tyst hela kvällen.

"Så kan det möjligtvis vara.", sa Liam. Vi satt där i tystnad i några minuter tills jag reste mig ur stolen.

"Jag tänker i alla fall gå och se hur det är med henne, medan jag är borta kan ni diskutera att hon faktiskt var grymt bra på att sjunga, och att vårat förband på touren har ställt in, att vi behöver ett nytt och Moa kanske kan vara perfekt för den platsen.", med det vände Harry runt och försvann bort i mörkret.

Jag gick ifrån lägerelds platsen i håll mot Moas stuga. Det var lite konstigt att hon hade reagerat så starkt att vi inte berättat att vi var med i ett populärt pojkband, fast det var ju inte något man direkt skyltade med. Å andra sidan förstod jag henne lite, det var därför jag gick till hennes stuga i mörkret, jag ville be om förlåtelse. Precis några meter utanför huset stannade jag, tog ett djupt andetag och knackade på dörren. Jag hörde Moa ropa "Kom in" så jag tryckte ned handtaget på dörren och klev in. Det första jag la märke till var att det var mycket mer väl städad i Moas stuga än i min och Louis. Det andra jag la märke till var Moa själv, liggandes i sängen med en dator i famnen.

"Vad gör du?", började jag lite försiktigt.

"Inget..", mumlade hon. En pinsamtystnad uppstod. Jag visste inte vad jag skulle säga, eller jo, jag visste vad, men orden fastnade bara i halsen på mig.

"Jag vill säga förlåt.", började jag. "Jag vet att du var upprörd för att vi inte sagt någonting om kändiskapet, men vi var så rädda att du skulle bete sig annorlunda med oss sen. Du verkade ju vara en så trevlig tjej, och det var länge sedan vi skapade några band med andra personer, och ja...", jag tittade ned i marken.

"Det är okej, du och de andra är förlåtna. Jag överreagerade kanske liten, men det är ju en ganska stor grej trotsallt.", sa hon. Jag tittade upp från marken och mötte hennes blick.

"Jag antar att vi båda gjort fel, så du är förlåten.", fortsatte hon.

"Wow, tack!", Jag andades glatt ut.

"Kan du berätta nu vad du håller på med?", sa jag och log busigt.

"Du får väll komma och se efter själv.", sa hon och klappade på platsen bredvid henne i sängen. Jag gick och la mig bredvid henne. På dator skärmen visades Twitter sidan.

"Så du har twitter?", frågade jag.

"Självklart.", sa hon.

"Coolt!", sa jag.

"Förresten, jag twittrade en bild på dig och Louis för någon dag sedan.", sa hon samtidigt som hon klickade en fram sin twitter sida. Hon klickade sedan upp ett tweet. Bilden visade Louis sittandes i mitt knä.

"Nej, tog du kort den dagen!", sa jag och stirrade på bilden.

"Ja!", skrattade hon fram.

"Du är så ond...", sa jag och gav henne en ilsken blick, fast på skoj så klart.

"Jag vet!", sa jag och log, med hakan malligt upp i skyn.

"Förresten, kan jag få logga in på twitter på din dator?", frågade Harry och sträckte sig efter min dator.

"Ofc!", sa jag och la ner datorn i hans knä. Han började snabbt trycka på tangenterna och jag beundrade hur hans fingrar svävade fram över bokstäverna. Efter varit inne på datorn ett tag la han tillbaka den i mitt knä. "Klar.", sa han glatt.

"Tack, ehm... Får man fråga vad du gjorde?", sa jag.

"Följde dig på Twitter.", sa han och gick in på mina mentions.

"Titta." Det stod att jag hade fått en ny följare; Harry_Styles och bredvid hans namn var det en blå symbol, en som visade att han var kändis.

"Wow, ni är verkligen kända.", sa jag och pekade på symbolen.

"Fast det märks inte riktigt, ni verkar så... normala.", sa jag. Harry tittade mig i ögonen.

"Moa, vi är allt annat än normala. Det är bara det att vi försöker leva ett normalt liv, men det går inte så bra. Inte när det finns fans vart man än vänder sig. Visst, jag älskar det, men ibland kan det bara bli svårt att lita på andra." Han avbröt sig själv.

"Så det var därför ni inte sa något till mig?", jag blev inte irriterad på tanken av det längre, utan jag förstod hur han måste ha känt. Han rörde huvudet upp och ned i en nickning.

"Jag är så ledsen...", började jag och kände hur skuldkänslorna sköljde över mig.

"Det är ingenting, vi skulle sagt innan." Jag tittade bara på honom innan jag slog ut armarna och omfamnade honom i en kram. Kramen varade bara i någon sekund, men på den tiden hann jag känna den härliga doften av hans parfym och jag kunde inte låta bli att känna hur det pirrade i magen.

"Tack för att du är så snäll mot mig, även fast jag var dum. Jag lovar, jag har lärt mig en läxa.", sa jag och höll lovande på mitt hjärta.

"Ja, vi båda har nog lärt oss en och en annan läxa.", sa Harry och det kändes som att jag smälte när han tittade på mig med sina gröna ögon. Snygg det var han ju helt klart, det kunde nog ingen neka till.

"Jag hade tänkt twittra något, men jag vet inte vad...", sa jag för att byta samtalsämne.

"Hm, vi kan väll lägga ut en bild på oss två?", sa Harry och tog datorn ifrån mig. Han startade webbcamen och vi tog sedan några roliga bilder på oss. Jag la ut den allra bästa, en där vi båda såg riktigt flummiga ut.

"Chillin' with @Harry_Styles. We're soo normal xD" Jag klickade på tweet knappen och inom några sekunder låg den uppe på min sida. Perfekt.

"Så, jag hade tänkt gå till dom andra, hänger du med?", frågade Harry. Jag nickade till svar. Vi båda reste oss samtidigt ur sängen och gick ut till de andra, som fortfarande spelade musik runt lägerelden.

Efter jag sagt förlåt till de andra, beslutade vi oss för att titta på en film. Vi var alla överens om att titta på den första Sagan Om Ringen filmen. Det var en av mina favorit filmer och hade hade varit det sedan jag var mycket liten. Filmen spelades igång, och jag kände igen scenerna mycket väl. Dom fick mig att tänka tillbaka till min tid i Sverige, hur jag brukade titta på triologin tillsammans med mina kompisar Johanna, My och Ellinor. Tanken på mina kompisar fick mig att längta tillbaka till dom. Till våra sova-över nätter, till våra snöbolls-krig på vintrarna. Jag älskade dom så sjukt mycket. Att Johanna kanske skulle komma till London på höstlovet fick det att pirra till i magen av längtan. Vi skulle hitta på så många roliga saker. När jag vaknade ur mina tankar hade redan halva filmen spelat förbi. Alla killarna var vakna och det stirrade spänt på tv skärmen samtidigt som dom glupskt grävde med händerna i varsin chips skål. Jag kunde inte låta bli att skratta.

"Vad?", frågade Liam en aning irriterat.

"Ni skulle bara se er själva.", sa jag när jag hämtat andan. Jag återgick till att titta på filmen som nu var påväg mot sitt slut.

Nästa morgon vaknade jag liggandes i soffan med huvudet i Nialls knä och fötterna i Harrys. Alla sov. Liam låg hängandes över sin fotölj som han suttit i kvällen innan medan Louis och Zayn låg helt utslagna på golvet. Synen fick det att bubbla i skratt inom mig. I mitt försök att inte brista ut i skratt råkade jag flytta på min fot och det fick Harry att röra på sig. Jag stelnade till och låg blickstilla för några sekunder. Jag ville inte väcka någon. Istället tog jag upp min mobil som jag hade i min framficka på One Piecen. Jag loggade in på twitter. Jag hade fått en heldel mentions efter bilden jag postat på mig och Harry och en hel del nya följare. Great! För att uppdatera min status tog jag en bild på de sovande killarna.

"Hangover? Nope, just sleeping beauties after a marathon with Lord of the Rings." Jag tweetade bilden samt texten och sedan stängde jag ned mobilen. Jag hade precis tänkt lägga ifrån mig den när jag kände hur den vibrerade i min hand. Jag hade fått ett nytt sms. På skärmen stod det "Filip" med stora bokstäver. Jag öppnade sms:et för att läsa dess innerbörd.

"Går det för dig att hänga idag?" stod det. Jag suckade innan jag svarade.

"Okej, men när och vart?" skrev jag snabbt in och jag klickade på skickade och inom bara några sekunder fick jag ett svar.

"Starbucks klockan 12.30?" Starbucks... Starbucks... Visst jag hade sett ett Starbucks när vi skulle åka till bowlingen. Dom kunde väll inte ha fler i stan?

"Perfekt, ses där!" Innan jag la ifrån mig min mobil tittade jag på klockan. 10.57. Shieet! Jag ryckte till så hastigt att Niall vaknade.

"Men, vad?", sa han förvånat och tittade sig omkring. Det blev lite pinsamt eftersom jag fortfarande låg i hans knä. Försiktigt reste jag mig upp, nogrann med att inte stöta till Harry med benen.

"Vi somnade alla har igår.", sa jag och log lite busigt. Niall tittade på mig med sina underbart blå ögon. Vi höll ögonkontakten i några sekunder innan jag bröt den genom att titta ned på mobilen som jag fortfarande höll i handen. Gosh, han var så snygg. För att väcka mig ur mina tankar bet jag mig själv i läppen.

"Förresten, jag ska till Starbucks inne i stan och träffa Filip. Jag ska vara där klockan 12.30 så jag måste börja göra mig i ordning." Jag satte ställde mig upp försiktigt och som tur var vaknade inte Harry.

"Du kan väll väcka dom andra?", jag brydde mig inte om något svar utan jag gick ut ur vardagsrummet och huset och lämnade värmen bakom mig. Idag låg dimman som ett täcke över landskapet och det var ganska kyligt. Jag kunde inte låta bli att huttra till. Det skulle nog komma regn senare. Inne i min stuga var det väldigt varmt. Jag njöt verkligen av den värmen där inne. Jag hoppade nästan direkt in i duschen. Lät vattnet rinna över min kropp.

Klockan var prick 12.30 när jag anlände till Starbucks inne i staden. Louis hade varit snäll och skjutsat mig. Jag var evigt tacksam för det, eftersom det hade börjat regna några minuter efter vi hade åkt. Det var ganska fullt på det lilla caféet, bara för att man ville ta skydd för regnet, ändå märkte Filip först av alla människor. Han satt på en soffa i ett hörn och höll på med sin mobil. Jag log för mig själv.

"Hej.", sa jag på svenska och dt fick Filip att rikta upp blicken från mobilen direkt för att möta mig.

"Tjenare.", sa han och log. Jag slog mig försiktigt ned i soffan mittemot honom.

"Har du väntat länge?", frågade jag och tittade på klockan.

"Nejdå, jag kom precis.", sa han. Under tiden vi umgicks beställde vi lite fika och pratade för det mesta, om allt som hade hänt i våra liv från när vi senast träffades. Vi började få slut på samtalsämnen när klockan närmade sig 17.00.

"Ehm, det var jätte trevligt att träffas, men jag måste tillbaka hem nu." Jag reste mig hastigt upp ur soffan och likaså Filip. Vi möttes i en omfamning innan vi sa hejdå. Regnet öste fortfarande ned utanför, och ingen levande varelse befann sig på gatorna, inte något med lite vett i alla fall. Jag tog upp min mobiltelefon och knappade snabbt in Louis nummer. Efter femton signaler utan något svar la jag på. Great, jag skulle vara tvungen att gå hem i ösregnet, utan paraply. Jag suckade för mig själv och började gå på gatan som nu låg öde. Då och då hände det att det åkte förbi en bil, men för det mesta var allt stilla. När jag gått i cirka tio minuter var kläderna genomblöta och jag kunde garantera att sminket säkert rann nedför kinderna på mig. Man liknade alltså en blöt panda. Plötsligt hörde jag hur en bil tutade bakom mig. Jag snorde runt och möttes av en välbekant bil, med en förare som jag kände igen. Harry. Han vinkade åt mig att jag skulle sätta mig i bilen. Jag suckade för mig själv innan jag sprang fram till bilen och ryckte upp dörren.

"Du såg ju trevlig ut.", sa han och tittade ned på mina dyngsura kläder för att sedan rikta upp sin blick mot mitt ansikte.

"Du behöver inte fortsätta, jag vet att jag ser ut som en förgävlig panda." Jag slog mig ned i förarsätet bredvid Harry.

"Så dåligt ser du faktiskt inte ut.", sa han och tog tag i mitt huvud mellan sina starka händer. Han drog försiktigt bort make upen under mina ögon med sina tummar. Han rörde mig med en sådan lätthet, nästan som om jag vore ömtålig. Jag kunde inte låta bli att rodna. När han strukit bort mascaran från mina kinder lättade han försiktigt händerna från mitt ansikte. Jag kunde inte låta bli att känna åtrån efter att få ha dom i mitt ansikte igen. Sättet han rörde mig på. Efter det blev det pinsamt tyst. Jag visste inte vad jag skulle säga.

"Så, vad gjorde du ute på gatorna?", frågade jag efter någon minut i tystnad.

"Killarna var hungriga, och vi hade slut på mat, så jag svängde förbi ett snabbmatställe, så det blir skräpmat idag igen.", sa han och log.

"Haha, kan nog tänka mig att det är Niall som har ätit på all mat.", skrattade jag. Harry nickade till svar.

"Så, vad köpte du?", sa jag och kollade nyfiket ned i baksätet där det låg en kasse som det doftade mat ifrån. "Kebab.", sa han samtidigt som han svängde hela bilen åt vänster.

"Gud så gott!", sa jag och kastade mig upp ur sätet, men hindrades direkt av säkerhetsbältet som spände runt magen och uppåt.

"Oj, förlåt...", var det ända jag kunde trycka ur mig.

"...Det händer ibland att jag kan få lite glädjeryck.", sa jag försiktigt med hettande kinder. Fuck, jag skulle alltid rodna i Harrys närhet. Jag skulle alltid skämma ut mig när jag var med honom.

"Haha, jag förstår vad du menar."

Efter maten blev jag väldigt trött så jag gick och la mig direkt. Jag somnade i famnen av min varma säng. Morgonen därpå vaknade jag med ett leende på läpparna. Jag hade haft en fantastisk dröm, en sådan som man aldrig ville vakna upp ur. Det hade varit han och jag. Jag stelnade till. Jag hade drömt om honom. Jag hade drömt om hur hans mjuka lockar kittlat mig i ansiktet. Hur han kysst mig över min nakna kropp. Hur han mjukt pressade sina läppar mot min bara hud, Jag hade hela tiden varit hungrig, hungrig efter mer. När jag gick upp till stora huset var det förvånandsvärt tyst där inne. Det ända som hördes var tv:n som stod påslagen. In soffan framför den satt Niall och glodde.

"Godmorgon.", sa jag och jag såg hur han ryckte till av förvåning när han hörde min röst.

"Godmorgon!", sa han glatt och återvände sedan till tv programet. Jag gick in för att bre mig en macka. När den var färdig gick jag och satte mig i soffan bredvid Niall. "Sover dom andra eller?", frågade jag och tog en stor tugga av min macka. Niall skakade på huvudet till svar.

"Nej, dom är och handlar mat-" Jag skrattade.

"-Som du käkade upp, eller?". Han log.

"Yeah, buddie!". Jag tog en tugga av min macka och sedan omgavs vi av tystnad. Jag kunde inte låta bli att känna spänningen mellan oss. Det kändes som att Niall skulle säga någonting oväntat. Min magkänsla sa att jag kanske visste vad det var. När jag ätit upp mackan slog bomben ned. Niall riktade bort blicken från tv:n för att möta min.

"Moa, jag gillar dig."

---

Oväntat? :D

Vill också tacka för alla kommentarer, blir jätte berörd.

/Moa

/Moa

---

När jag vaknade nästa morgon sken solen igen. Jag sträckte glatt på mig i sängen och pustade ut.

"Detta kommer bli en väldigt bra dag!", mumlade jag för mig själv. Jag hade somnat sent igår eftersom jag tittat på killarnas videor, men det som höll mig uppe var att det tog lång tid att ladda ned deras skiva från iTunes. Nu var alla låtarna tryggt inlagda i min mobil. När jag senare gick mot huset var jag fullt påklädd, jag hade min röda Ramones tröja och ett par mjukis shorts. Håret hade jag utsläppt. När jag gick in i huset var det alldeles tyst. Killarna sov nog. Jag suckade tungt. Snabbt ställde fixade jag fram lite frukost till mig sjäv, macka och juice. För att inte väcka någon av boysen, gick jag ut och satt mig i en solstol med min frukost. Jag åt belåtet upp den där. När jag var klar hade klockan precis slagit 11.00 och jag beslutade mig för att gå in och sätta på mig mina badkläder. Jag tog min rosa bandeau-bikini som jag köpt i Sverige. Påväg mot poolen igen tog jag med mig mina hörlurar till mobilen och en handduk som jag kunde sola på. Jag bredde ut den över solstolen och la mig sedan ned i den. Jag satte på musiken på mobilen, och ljuvlig musik spred sig i hörlurarna. What Makes You Beautiful spelades. Jag beslutade mig för att lyssna på hela skivan.

I Wan't, I Wan't, I Wan't, but that's crazy. Jag kände hur någon dunka till mig på axeln och jag skrek av förskräckelse.

"Shit, Liam, vad du skrämde mig!", skrek jag när jag såg att Liam stod mitt framför mig. Nervöst klickade jag på stopp knappen på mobilen, och musiken bröts. Jag var rädd att han skulle ha hört vad jag lyssnat på.

"Sorry... Jag hade tänkt gå och väcka Harry och Lou. De andra är där inne och käkar frukost." Jag nickade. Han vände sedan på klacken och gick därifrån, mot min kusins och hans väns stuga.

Efter det vet jag inte ifall jag somna, men när jag väl återfick medvetandet var klockan redan två. Solen stod fortfarande högt på himlen, men det hade börjat bli lite svalare. Jag drog ur hörlurarna ur mina öron, som fortfarande spelade musik, och bestämde mig för att ta ett dopp. Vattnet var väldigt svalkande. Jag låg och badade i säkert en halvtimme när jag plötsligt överraskandes av killskrik. Dom var på väg mot poolen. Jag log lite för mig själv. Snart alla killarna hoppat ned i poolen.

"Så du beslutade att ta ett dopp innan oss?", frågade Liam.

"Haha, alltid!", skrattade jag.

"Usch, det var kallt idag.", gnällde Zayn, och alla började skratta åt honom.

"Vaddå, det är sant!" Efter ett tag beslutade jag mig för att gå upp ur poolen. Jag frös så hela min kropp skakade och mina läppar var alldeles blå färgade.

"Jag går upp och värmer mig ett tag.", sa jag snabbt och sprang till min lilla stuga. Väl där rotade jag fram min ljusblå färgade One Piece och krängde på mig den. Innan jag sprang upp till storhustet fick jag med mig min gitarr. Medan jag väntade på de andra killarna kunde jag ju lika gärna spela lite, dom skulle nog inte höra eftersom dom badade. När jag var inne i huset satte jag mig i soffan och började spela några ackord på gitarren. Musiken som strömmade från den var ljuvlig. Tyst började jag nynna på en melodi. Till slut började jag högt sjunga till Taken, en One Direction låt.

It is like I'm finally awake, and you're just a beautiful mistake. Plötsligt hörde jag någon klampa in i vardagsrummet. Förvånat släppte jag gitarren och möttes av Nialls blick.

"Ehm, hej.", började jag och kände hur det hettade till om kinderna.

"Hej, vad bra du spelade!", sa Niall och log.

"Tack...", svarade jag.

"Vad var det för låt?", frågade han sen. Jag stelnade till. Skulle jag säga att det var någon av deras? Nej, absolut inte, han kunde tro att jag var ett fan, vilket jag inte ville.

"Ehm, jag vet faktiskt inte. Det var en låt min kompis i Sverige lärde mig att spela, den är faktiskt ganska bra.", sa jag och pustade ut. En bra räddning.

"Okej. Du förresten, de andra killarna kommer in snart. Vi hade tänkt att vi skulle grilla utomhus, ifall det är ok för dig?", Niall tittade på mig och jag nickade.

"Jag älskar grillat, så ja, jätte gärna!", jag hoppade upp ur soffan, men lät min gitarr ligga kvar.

"Det var ju bra!", mumlade jag irriterat för mig själv.

Maten var ljuvlig. Köttet smälte perfekt i munnen, och smaklökarna skrek hela tiden om mer. När det inte fanns något mer på min tallrik att äta upp klappade jag mig belåtet på magen.

"Mätt!", sa jag nöjt.

"Jag med.", sa Niall full med mat i munnen.

"Men varför äter du då?", frågade jag och tittade på honom med en konstig blick.

"För det är så gott!", sa han och återgick till maten. Jag skrattade åt honom. Till slut la han ifrån sig tallriken.

"Så nu beslutar du dig för att inte äta något mer?", sa Liam och fortsatte tugga på sin köttbit. Niall nickade bara. "Förresten, jag kom på en sak. Vänta här.", han hoppade upp från sin stol. Vi åt alla utomhus i skymningen med en brasa tänd imellan oss. Snabbt kom Niall tillbaka med en gitarr  i handen.

"Så du spelar?", frågade jag förtjust. Han nickade bara och började sedan ta några ackord. Jag slöt ögonen och njöt. Jag visste ju klart att han kunde spela, men för att hålla masken spelade jag överraskad. Efter att Niall hade spelat ett tag, och dom andra killarna käkat upp sina köttbitar, öppnade Niall munnen för att säga någonting. "Moa spelar förresten också gitarr, och sjunger, jag hörde henne alldeles nyss när ni badade och hon är verkligen jätte duktig." Jag spännde blicken i Niall. Det kunde inte stämma vad han sa! Tänk om jag skulle behöva spela upp inför de andra killarna? Så pinsamt... Dom var ju kändisar.

"Moa, kan du inte spela lite för oss?", frågade jag Zayn. Jag visste att någon skulle fråga, bara inte vem.

"Visst.", mumlade jag. "Jag ska bara hämta min gitarr.", jag reste mig upp. Vad skulle jag göra? Jag hade världens scenskräck. Vilken låt skulle jag köra? Jag greppade tag om min gitarr som låg i soffan. Jag kunde ju inte köra någon av deras låtar, nej, absolut inte. När jag gick ut igen satt killarna tysta och väntade på mig. Jag slog mig ned på min plats medan tankarna snurrade runt i mitt huvud, tills allt stannade. The A Team. Den perfekta låten med Ed Sheeran, en av mina favoritartister. Jag började ta dom första ackorden, slöt ögonen och lät musiken strömma ifrån mig.

White lips, pale face, Breathing in snowflakes, Burnt lungs, sour taste. Jag glömde bort allt runt omkring mig. Det var bara jag och min gitarr. Jag lät mig föras bort med musiken.

Avslutande drog jag det sista ackordet på min gitarr och sedan började killarna runt om mig att jubla. "Underbart!", utbrast Liam.

"Du är så sjukt duktig!", log Zayn.

"Min kusin de!", utbrast Louis.

"Vad var det jag sa?", sa Niall malligt. Harry själv satt där bara tyst med blicken nedriktad i marken. Vi satt vid brasan en lång tid, även fast vi hade trevligt väntade jag hela tiden på att någon av dom skulle avslöja att dom var med i ett av världens största killband, men ingenting hände. Varför höll dom det hemligt för mig? Gick jag inte att lita på. Plötsligt började Niall spela på sin gitarr och de andra killarna började sjunga. Torn, låten de sjöng på The X Factor. När låten var slut klappade jag i händerna.

"Wow, ni kan ju också sjunga!", svarade jag med ett fejkat leende. Som om jag inte visste det? Liam svarade bara med att rikta huvudet ned i marken med ett "mm". Då var det nog för mig. Jag blev bara så arg. Jag visste inte varför, men jag blev bara arg. Jag hade alltid varit lättuppretlig, men jag kände hur ilskan bubblade inom mig. Ilskan och det faktum att jag var sårad. Sårad att dom inte litade på mig.

"Ni sjunger faktiskt så bra så att ni borde skapa ett band.", sa jag.

"Och ni kunde döpa er själva till One Direction!", röt jag ut och reste mig hastigt upp ur stolen. Jag grep tag i min gitarr och vände på klacken, och gick med stora steg mot min stuga. Fan, nu sumpade jag nog min vänskap med de här killarna. Fan, Fan, Fan.

---

Glöm inte att kommentera! :)

/Moa

Den första killen var ganska kort i växten, hade ljust blå ögon och blont hår, den andra var lång, hade ganska ruffsigt hår och bruna ögon, den tredje var nog i längd med Louis, han hade helt svart hår och bruna ögon.

"Vas Happnin', Lou?!", sa plötsligt killen med svart hår och kastade sig runt Louis hals precis som de två andra killarna gjorde, vilket lämnade mig ensam. När de släppt taget om varandra riktades deras uppmärksamhet mot mig.

"Så du måste vara Moa, trevligt att träffas!", sa den långa brunögda killen.

"Jag heter Liam.", sa han och sträckte fram sin hand så jag fick skaka den, samma sak gjorde de andra killarna, Niall var killen med blont hår och Zayn killen med svart.

"Välkommen in!", sa Niall och jag hörde direkt på hans accent att han var irländsk.

"Hazza kommer snart, han skulle bara handla lite.", sa Liam och log mot Louis.

"Ska bli roligt att se den lille skiten.", sa Louis och blinkade med ena ögat.

"Kom så visar vi dig runt!", sa han och tog tag om min armled.

Det beslutades att jag skulle flytta in i det minsta huset, ensam, medan två av killarna skulle bo i den andra mindre och resten i stora. Jag var väldigt nöjd över att jag fick bo ensam. Huset var ganska mysigt inrett, det fanns ett badrum med dusch, en stor dubbelsäng och en tv, mittemot sängen. Det fanns också en stor garderob som jag redan börjat lasta in mina kläder i. Badrummet var redan fullt med allt som behövdes. När allt var uppackat hörde jag hur en till bil körde upp på uppfarten, och det blev ännu mer ståhej bland killarna som sprang ut ur det stora huset. Jag var påväg ut för att hälsa på den sista medlemmen när jag kom på mig själv att jag hade grymt ruffsigt hår. Jag sprang snabbt in i badrummet, rotade fram en toffs ur min necessär, och satte upp mitt hår i en slarvig knut. Jag sprang sedan ut ur huset för att hälsa på den sista killen. Jag hörde hur bildörren öppnades, och sedan ännu mer tjut. Det var Louis som var först med att omfamna killen, sedan kom resten. Jag log och gick långsamt fram till bilen. När alla hade lämnat varandra passade Louis på att presentera mig.

"Det här är min kusin, Moa.", sa han glatt. Killen riktade blicken mot mig, och jag mötte ett par otroligt vackra ögon som stirrade rakt in i mina. Jag kände hur mina knän blev svagare och var tvungen att rikta bort blicken från ögonen som höll mig i ett fast grepp. Istället tittade jag på Louis.

"Hej!", sa jag försiktigt och tittade på killen igen. Han tittade ursäktande på mig.

"Hej, jag är Harry.", sa han artigt och sträckte fram sin hand. Jag tog emot den och skakade den varsamt.

"Så du är badboyen som kommer försent?", sa jag och log retsamt.

"Ja, allt är jag de.", svarade Harry och jag hörde Louis "ooha" bakom mig. Han gick mot bakluckan som var fylld med matkassar.

"Jag och Moa kan hjälpa att bära in de.", sa Louis och gick fram till bilen.

"Självklart!", sa jag och tog en av kassarna. Tillsammans bar vi in allt som skulle in. När vi gick in genom dörren hörde jag genast Niall skrika,

"Är det maten?", vilket fick de andra killarna att brista ut i skratt. Jag tittade frågande på dem.

"Niall är alltid hungrig.", svarade Liam som sett min blick. Jag log och gick sedan in med kassarna i köket. Jag började lassa in alla matvaror i kylskåpet, ända tills jag tömt de två stora kassarna.

"Vi hade tänkt gå och bada i poolen, vill du hänga med?" Jag hoppade till av förvåning och vände mig tvärtom. Där stod Harry med en handduk om armen.

"Ja, varför inte? Bara det inte är nakenbad.", sa jag och log. Plötsligt dök Louis upp bakom Harry.

"Det får du dock räkna med att det blir någon gång, Harry har nämligen ovanan att bli naken hela tiden.", sa Louis och log retsamt mot Harry.

"Haha, då borde jag nog hålla mig undan.", sa jag och gick ut ur köket.

"Jag ska bara gå och byta om." Jag genom vardagsrummet, ut i hallen där jag krängde på mig mina ballerina tofflor. Sedan bar det av mot mitt hus.

Den blommiga bikinin satt perfekt på kroppen, den framhävde mina kurvor. Jag greppade snabbt tag om min handduk som låg bland all min packning som ännu inte hade fått en plats i garderoben. Innan jag gick ut igen stack jag in mina fötter i mina blåa flipflopp som var väldigt bekväma. Jag började direkt gå mot poolen som låg på baksidan av det stora huset. Från att dömma av ljudet kunde jag gissa att de andra redan hoppat ned i poolen. Typiskt. Jag ökade lätt farten och rundade krönet på huset. Doften av klår slog genast emot mig. Runt poolen stod några solstolar utplacerade, övertäckta med de andra killarnas handdukar. Jag tog efter dom och slängde min på en av de plastiga stolarna.

"Så du är klar nu?", frågade Louis och hoppade upp ur vatten.

"Ja, ni kunde ju inte direkt vänta på mig... Usch, det ser kallt ut.", sa jag och huttrade till.

"Haha, boys, ni vet väll vad vi ska göra med folk som tycker det är kallt?", Louis vände sig om mot killarna som också börjat hoppat upp ur poolen. Alla var grymt läckra, magrutor hela bunten. Jag hindrade mig själv från att stirra mer genom att bita mig i läppen, och tog mig tillbaka till verkligheten, och vad som just väntade mig. Alla killarna sprang emot mig, greppade tag om varsin kroppsdel och släpade mig sedan till poolkanten. "Nej, gör inte såhär!", skrek jag och slog med armarna runt om mig.

"Men det är såhär vi gör mot nykomlingar.", sa Zayn och log retsamt. Tillsammans slungade de mig alla fem fram och tillbaka över poolen.

"Ett...", hörde jag då Louis säga.

"Neej!", försökte jag, men det var lönlöst. Det fortsätta räkna och på tre släppte de mig ned i poolen. Kylan slog kraftigt emot min kropp, och vattnet tryckte ned mig under ytan. När jag stötte i botten med benen sköt jag mig upp över vattenytan för att hämta andan. Jag möttes tyvärr då av fem stora plask. Vattnet skvätte upp i ögonen på mig och jag blinkade frenetiskt för att få bort det.

"Vad var det nödvändigt för?", frågade jag när alla killarna var ovanför vattenytan.

"Jag vet inte om det var nödvändigt, men kul var det.", skrattade Niall.

"Roligt för dig!", sa jag och skvätte upp vatten i ansiktet på honom. De andra killarna började då gallskrika; "Tjejfight, Tjejfight!" vilket fick mig att skratta ännu mer.

"Tror ni inte Niall skulle hamna i underläge då?", frågade Harry och log busigt.

"Säkert!", sa jag.

"Heey!", sa Niall som precis insett vad vi sagt.

Vi badade i flera timmar, ända tills alla var blåfrusna.

"Jag går upp nu.", sa jag och steg upp ur poolen så att vattnet bara rann av mig. Jag tog tag i min handduk som fortfarande låg på stolstolarna och svepte den runt om mig.

"Okej, vi går nog också upp.", sa Zayn och hoppade upp ur vattnet.

"Jag går till mitt hus, kommer tillbaka sen.", sa jag och började sedan gå mot stugan. Väl där inne var det en brännande hetta.

"Skönt!", utbrast jag för mig själv och lät handduken falla till marken. Jag drog långsamt av mig axelbanden på min bikinitopp och började sedan styra stegen mot badrummet. I farten greppade jag med mig ett par mysbyxor och en svart t-shirt med texten

"Absolut Svensk" på med den svenska flaggan, samt lite underkläder. Inne i badrummet började jag ta av mig min bikini och ersatte den med myskläder. Jag avgudade verkligen min tröja. Den påminde så mycket om min tid i Sverige. Jag gav mig några blickar i spegeln. Mitt hår hade hunnit bli hyffsat torrt så jag satte upp det i en slarvig sidofläta. Jag beslutade mig för att strunta i sminket.

Det hade redan börjat skymma ute, och hade börjat bli riktigt svalt. Jag kände hur jag huttrade till och önskade att jag hade tagit en tröja över min t-shirt. Jag började små springa för att ta mig snabbare till huset. Värmen som slog emot mig när jag öppnade dörren var fantastisk. Jag gick in i huset, och stängde dörren bakom mig. När jag gick in i vardagsrummet välkomnades jag av fem skrattandes killar iförda i sina One Pieces.

"Hej...", sa jag lite försiktigt.

"Nehmen tjena, såg inte att du kom!", utbrast alla killarna samtidigt.

"Kom och slå dig ned, du kan sitta mellan mig och Harry.", sa Louis som satt i soffan bredvid Harry, och makade på sig. Jag log och slog mig ned mellan de två killarna. Resten av gänget satt utspridda runt om oss, Liam i en fotölj och Niall samt Zayn på en madrass på golvet. I sitt knä hade Niall en gitarr som han spelade lite mjukt på. "Vi hade tänkt kolla på en skräckis så fort det mörknar, det blir väll bra?", frågade Liam och jag förstod att frågan var riktad till mig. Jag nickade. Visst jag var sjukt rädd för skräckisar, men det spelade ju ingen roll. Den skulle ju inte vara så farlig?

"Men nu är det snacks time!", sa Liam samtidigt som Niall och Zayn reste sig upp.

"Vi tre fixar, så kan ni tre börja förbereda filmen.", sa Zayn samtidigt som han gick in i köket med de andra grabbarna.

"De lär ta ett tag innan de kommer tillbaka, så vi kan lika gärna hitta på något annat.", sa Harry samtidigt som han tog upp sin iPhone ur sin ficka.

"Vad ska du hitta på, Harold?", sa Louis och blinkade lite charmigt med ögonen.

"Kom hit och titta själv.", sa Harry och klappade på sitt knä. Louis hoppade snabbt över till Harrys knä och kollade på hans mobil.

"Naawh, så fina." sa jag och drog snabbt upp min mobil ur fickan samtidigt som jag tog ett kort på "paret" innan de hann reagera. Jag loggade sedan snabbt in på twitter och laddade upp bilen.

"Hanging out with my new friends xx" skrev jag.

"Vad gör du då?" frågade Louis mig och jag tittade upp.

"Eeh, inget...", sa jag och stängde ned twitter.

"Nejdå.", sa Louis och blinkade med sitt ena öga.

Efter ungefär en kvart senare kom killarna in med armarna fulla av chips och godis. Jag kände hur det bara vattnades i munnen när jag såg alla av sötsaker. Eftersom filmen redan var i satt var det bara att klicka på play för att den skulle börja. Den var redan läskig från första början, och jag kände hur jag kurade ihop mig till en liten boll mellan Louis och Harry. Filmen pågådde i flera timmar och när den var slut var det bara jag och Harry som var vakna.

"Ja du, vad ska vi hitta på nu då?", frågade jag och kollade på klockan. 23.15, hon var alltså inte så mycket.

"Vi kan väll se om det är något på tv?", sa Harry och började bläddra runt bland alla kanalerna. Det mest intressanta som gick var någon komedi serie, så det fick det bli. Allt eftersom serien gick kände jag hur ögonlocken blev tyngre och snart mörknade allt.

Jag kände hur Moa lutade sitt huvud mot min axel, och hörde sedan hur hennes andetag blev djupare, hon hade alltså somnat. Jag log och tittade på henne. Dagen hade verkligen varit rolig, och det var första gången på länge som jag hade träffat nya vänner, det hade  inte gått sedan kändisskapet. Jag undrade ifall hon visste, visste att vi killar var med i ett av världens största pojkband. Det gjorde hon nog inte, annars skulle hon nog inte vara så lugn...

När det hade gått några minuter börjades det kännas ensamt så jag beslutade mig för att väcka Louis.

"Boo Bear.", sa jag tyst och slog till Louis på axeln. Ingen reaktion.

"Boo Bear.", sa jag ännu en gång, lite högre. Denna gång rörde han sig bara lite på sig.

"Boo Bear, vakna.", sa jag och Louis ryckte till och spärrade upp ögonen.

"Somnade jag?!", utbrast han.

"Jaah, tydligen. Men du är i alla fall inte ensam.", sa jag och log.

"Det är ju tur, men borde vi inte väcka de andra så att de får sova i sina egna sängar?", frågade Louis.

"Du har rätt, jag väcker grabbarna, men ska vi verkligen väcka Moa, hon somnade precis? Jag menar, de andra har ju sovit ett tag.", sa jag och tittade mot Moa.

"Du har rätt.", sa Louis.

"Jag kan bära henne till stugan.", sa han och började sedan försiktigt lyfta Moa ur soffan. Varsamt bar han henne ut ur vardagsrummet.

"Ses snart!", ropade han samtidigt som han bar ut henne genom huset. Jag suckade och väckte sedan killarna. "Ni får gå och lägga er i era egna sängar.", sa jag.

"Själv ska jag bege mig till mitt hus.", jag gick ut ur vardagsrummet och lämnade alla trötta killar, för att själv gå och lägga mig i mitt hus, tillsammans md Louis.

Jag vaknade plötsligt till av att jag blev buren av Louis.

"Var är jag?", mumlade jag tyst och trött.

"Påväg till ditt hus, förlåt för att jag väckte dig.", sa Louis samtidigt som vi gick in i huset. Han bar mig fram till min säng där han la ned mig.

"Åh, tack.", mumlade jag.

"Somna om nu.", sa han och försvann sedan ut ur huset. Jag tog sömnigt av mig mina kläder och la mig ned under det mjuka täcket. I samma stund som mitt huvud föll mot kudden somnade jag om.

---

Lite halv rolig del, men aja. Hoppas ni är nöjda. Sorry för att jag satte lösen på bloggen, var tvungen att fixa lite saker. ;)

/Moa

---

Nästa dag hade jag beslutat mig för att åka och shoppa i stan, ensam. Jag skulle ju vara iväg i någon vecka och då behövdes ju mer kläder. Hela staden var främmande för mig, jag gick bara in i några slumpmässiga affärer, och hoppades att jag skulle hitta något snyggt, vilket jag gjorde. När jag hade gått så länge att mina fötter värkte beslutade jag mig för att ta en fika på ett inbjudande café. Insidan av caféet var mycket mysigt, väggarna var färgade i en cappucino färg och hade en massa text på i kursiv stil. Intill en av väggarna stod den lilla disken, proppfylld med olika godsaker. Jag gick fram till disken och kände hur det vattnades i munnen när jag stod inför mitt val mellan alla bakelser. Det fanns allt från småkakor till stora choklad bitar. Jag nöjde mig då bara med en vanlig kaffebulle och lite te. Istället för att slå mig ned inomhus satte jag mig på ett av borden som var utomhus, eftersom det var strålande sol. När jag precis hade blivit serverad min fika kände jag hur mobilen vibrerade i fickan. Jag drog snabbt upp mobilen ur min ficka, och såg att det var ett inkommande samtal, jag ryckte smidigt på "svara" knappen på displayen och tryckte luren mot örat.

"Hej, det är Moa.", svarade jag snabbt.

"Heej, det är Lou!", hörde jag den glada rösten i andra änden av luren säga.

"Heej, Lou!", svarade jag glatt.

"Vad händer?", frågade han.

"Sitter och tar en fika inne i stan, har precis shoppat lite kläder och stuff.", svarade jag.

"Själv?"

"Inget speciellt, har precis pratat med några av grabbarna och vi har bestämt att vi åker till Cheshire redan imorgon, om det går bra för dig?", sa Louis. Grabbarna, Great, de andra medlemarna i bandet. Men redan imorgon, jah, varför inte?

"Jag tror att det passar, ska bara diskutera lite med mamma, när jag kommer hem. Ska fika klart nu! Ses.", jag lade på och återgick till fikat.

Mamma hade sagt att det gått jätte bra att redan åka på morgondagen. Sent på kvällen var allt färdigpackat, T-shirtar, Byxor, klänningar, underkläder, bikinis, lakan, kudde, ja allt som man kunnat tänka sig att ha med sig. Jag pustade ut när den sista resväskan var stängd. Klockan var ca. 23.26. Jag behövde verkligen sova, eftersom jag var tvungen att vara utvilad till nästa dag. Trött la jag mig ned i sängen och somnade på en gång.

Jag vaknade av den dunkade musiken, och brummandet av motorer.

"Var är jag...?", mumlade jag tyst medan jag blinkade frenetiskt för att försöka vänja mig vid ljuset.

"I min bil, iväg på Cheshire, har du redan glömt bort?", det var Louis röst. Plöstligt mindes jag allt från tidigare imorse. Hur mamma hade väckt mig tidigt, att Louis hade kommit och hämtat mig med sin bil, och hur jag sedan somnat i den.

"Hur länge har jag sovit?", frågade jag.

"I 3 timmar, bara 2 kvar av resan nu.", Louis log och det fick mig att slå till honom.

"Haha, vad var det där för?", frågade Louis samtidigt som han inte försökte le. "För att du vet att jag inte gillar att sitta i bil länge.", svarade jag och gav honom en blick, som sedan sprack upp i ett leende.

"Haha, så prinsessan orkar inte sitta i en bil i 5 timmar?" Louis höjde ett ögonbryn.

"Prinsessans tid är dyrbar.", sa jag samtidigt som jag bröt ut i ett högt skratt. Efter en timmes körtid stannade vi för att käka lite mat.

"Vad säger du, McDonalds, det blir väll bra?", frågade jag.

"Alltid bra!", skrek Louis.

"Fast vi kan väll köra Drive Thru? orkar inte stanna och äta, då tar det bara längre tid, jag vill vara i Cheshire först!" Jag himlade med ögonen, "Eller för att undvika en stor skara med fans", mumlade jag så lågt så att han inte hörde.

"Okej.", svarade jag istället. Louis styrde upp bilen vid det första drive thru fönstret.

"Vad får det lov att vara, prinsessan?", frågade Louis och stor flina.

"En bigmac med Sprite.", sa jag glatt. Louis gav mig bara en blick.

"Vad?!", utbrast jag.

"Jag är hungrig, och det är väll klart att man blir det om man skippat frukosten?"

"Självklart!", han blinkade retsamt med ena ögat samtidigt som han vevade ned fönsterrutan.

"Skulle jag kunna få två bigmacs menyer, en spirte och en cola, tack.", Louis trampade lite svagt på gasen som fick bilen att röra sig långsamt frammåt.

"Du kan hämta din beställning i andra fönstret.", svarade kvinnan som tagit emot beställningen. När allt var betalt och hämtat bar det av vidare. Jag blev väldigt mätt efter att ha käkat upp min hamburgare och druckit upp min läsk.

"Det var gott...", sa jag belåtet och klappade mig på magen.

"Jag vet.", sa Louis som jag hade fått matat eftersom han körde bil.

"Fast också kladdigt." Jag log.

"Hur långt är det kvar nu?", frågade jag.

"Kanske en halv timma.", svarade Louis.

"Okej, jag tror att jag ska försöka få en till blund.", mumlade jag och sedan svartnade allt för ögonen.

Jag vaknade av att någon ryckte min axel.

"Moa, vi är framme nu.", sa Louis och de orden fick mig att vakna till.

"Redan?", sa jag sömnigt.

"Flera är redan här, vi saknar bara en.", jag förstod att Louis menade killarna.

"Upp och hoppa, så får du hälsa.", sa Louis glatt.

"Jaja, jag ska bara ta mitt bagage.", sa jag och hoppade ut ur bilen. En varm sommarbris slog emot min kropp, som jag bar ett par shorts och en shorta på. Jag öppnade bakluckan och tog tag i mina tre stora väskor, välpackade med nödvändiga saker.

"Gud, det är verkligen mycket saker.", sa Louis bakom mig.

"Bara det nödvändigaste.", sa jag och log. Jag greppade tag om mina väskor och bar ut de ur bilen.

"Haha, jag kan hjälpa dig.", sa Louis och tog en väska ur handen på mig.

"Bara för att jag är tjej, är jag inte klen...", sa jag och gav honom en fejkad surblick.

"Men det underlättar faktiskt om du tar en av väskorna."

"Haha, följ efter mig nu, de andra är i storhuset.", sa Louis och gick före mig. Det hela var som en stor gård, det fanns tre olika hus, ett stort och två mindre. Det fanns också en stor pool. Framför det stora huset bredde sig en stor stenterass ut med stolar runt rester av en brasa.

"Vad fint det är här!", utbrast jag.

"Jag vet.", svarade Louis.

"Här är huvudentrén.", sa han och ledde fram mig till en dörr. Han knackade ljudligt på den. Glada tjut och skrik började höras inifrån, tjut som blev allt högre. Dörren rycktes upp med en väldig fart och i dörröppningen stod det tre stiliga killar.

---

Vill bara tacka för alla fina kommentarer!

/Moa