Gotta Be You - Kapitel 10

Jag låg snyftandes i mörkret. Utsikten från Centrala London var inte alls lika fantastisk längre. Han hade lämnat mig ensam, skadad, och stod nu vid dörren helt påklädd. Dörren som varit låst när jag försökt ta mig ut. Jag hade varit för upptagen med utsikten för att höra när han låste den.
"Ifall du säger ett knyst om detta är du död, fatta?", han lät både arg, irriterad och stressad på rösten. Jag snyftade bara till svar. Han låste sedan upp dörren och stegade ut ur dörröppningen, till partyt som fortfarande pågick förfullt där nere. När han lämnade mig ensam snyftade jag till högre. Han hade våldtagit mig. Visst han hade varit skyddad, men han hade ändå våldtagit mig. Tårarna rann sakta nedför kinderna. Inte nu, jag kunde inte gråta nu. Jag reste mig upp ur sängen där lakanen låg ihopkrynklade efter det vi just gjort. Jag samlade upp mina kläder som låg halv utspridda på golvet, linnet, bh, trosorna. Jag satte på mig allting och torkade sedan mina tårar ur ögonen. Ingen fick se mig såhär, aldrig. Jag skulle vara tvungen att smita ut. Jag smet snabbt ut ur rummet och ned till bottenvåningen. Alla stod fortfarande och dansade. Jag skyndade mig snabbt genom folkmassan med huvudet nerböjt för att täcka mina rödgråtna ögon. Ändå kunde jag hinna uppfatta Filip och Serena ståendes och hångla i ett hörn av festen. Det fick mig bara att vilja gråta ännu mer. Stackars Serena.

Hemma var det helt tomt. Mamma jobbade nog natt. Jag var lättad. Ifall jag skulle komma hem med rödgråtna ögon skulle mamma bara börja fråga saker, och ifall hon skulle börja fråga saker skulle hon nog få reda på hur det var och jag tänkte aldrig säga det. Aldrig. Han skulle bara göra om det, som hämnd. När jag kom in gick jag direkt och ställde mig i duschen. Såfort jag satte på vattnet sköljde alla känslor över mig och jag började gråta. Mina ben gav vika och jag satte mig ned i duschen. Mina tårar blandades ut med vattnet från duschen. Nej, jag skulle vara stark. Jag ställde mig upp på mina rangliga ben, jag orkade egentligen inte, men jag kände mig bara svag ifall jag inte gjorde det. Även fast jag sedan tvättade min kropp med väldoftande tvål kände jag mig inte ren. Jag skulle aldrig vara ren igen.
Jag grät mig till sömns den dagen, och vaknade upp gråtandes. Jag hade haft en mardröm, jag hade återupplevt hela gårdagen. För att få mig på andra tankar gick jag ned till bottenvåningen för att äta frukost. Till min förvåning satt mamma vid matbordet och läste tidningen.
"Hej älsklingen, hade du roligt igår?", hon tittade upp från tidiningen och sedan på mig med sina vackra ögon. Allt jag ville just nu var att sätta mig i hennes knä, gråta ut och säga som det var. Hon skulle försiktigt stryka mig över håret, säga att allting skulle bli bra, att hon skulle fixa det, precis som hon gjort när jag var liten. Men istället nickade jag bara till svar. Jag satte mig vid frukost bordet och käkade det som serverades, under tystnad. När det inte fanns något mer att äta gick jag tillbaka till mitt rum, gick och la mig, grät ut.

Jag vaknade av att mamma ömsint strök sina händer över mitt hår.
"Gumman gråter du?", frågade hon med sin mjuka röst. Jag ryckte till och återvände till verkligheten. Jag grät alltså.
"Vad gör du här?", frågade jag lite omtumlat.
"Jag hörde dig skrika, men det var säkert bara en mardröm.", hon fortsatte stryka mig över håret.
"En mardröm.", upprepade jag.
"Vill du ha något? En kopp choklad?", jag log mot henne och hon reste sig ur sängen. Som om en kopp choklad skulle förbättra allt. Som om en kopp choklad skulle få mig att glömma natten.
"Förresten, Sony ringde alldeles nyss, vi måste in på kontoret senare idag och välja låtar till dina framträdande.", hon försvann sedan ut ur rummet och jag blev ännu en gång ensam.

Kontoret såg exakt ut som från förra gången, förutom att det stod några blommor på fönsterbänkarna. Samma mann var det som tidigare, han hette något med Clark. Han hade rabblat upp en massa information som mamma noggrant lyssnat igenom. Jag satt själv och tittade tomt framför mig. Mamma hade fått tvinga mig upp ur sängen, sagt att jag såg hängig ut och gett mig en alvedon, som inte alls hjälpte.
"Du har alltså några sånger att välja mellan.", Clark räckte fram ett papper till mig som jag snabbt läste igenom, en massa sångnamn stod skrivna i feta och kursiva bokstäver.
"Jag vill köra The A Team, Noserings and Shoestrings, Until You're Mine och Who Says.", både mamma och Clark avbröt sin konversation och tittade på mig på ett sätt som om jag egentligen vore stum, men precis sagt ett ord. "Bara bra...", mumlade Clark och började skriva på sin dator.
"Vi behöver då bara en låt till, sedan har vi fixat alla låtarna.", han tittade upp på skärmen.
"Kan jag inte köra Favourite Girl med Katelyn Tarver?", det var en av mina favorit låtar, den kanske inte fanns med på pappret med låtar, men jag vill ändå köra den.
"Ja, det kan nog vara en perfekt låt.", Clark fortsatte skriva på sin dator.
"Vad säger ni om att du inleder det hela med Nosering and Shoestrings, sen Favourite Girl, Until You're Mine, Who Says och avslutar med The A Team?" Jag nickade. Det var perfekt.

Ledsen för så kort kapitel, egentligen skulle jag inte publicera något idag, men eftersom ni var så duktiga på att kommentera tyckte jag att ni förtjänade det. ;) Min syrra var på simtävling idag och det är därför jag inte kunnat skriva något mer. Satt och hejjade som ett fån. Stolt syrra man var när hon vann. Jaja, kommer kanske publicera ett kapitel imorgon, vi får se, har ju Nationella prov i matten.
/Moa

Update

Jag vill bara förvarna er att i veckan kommer inte uppdateringen vara på topp. Jag kommer ha nationella och måste plugga.
Jag vet också att det inte har handlat så mycket om 1D, men det kommer, jag lovar. ;)
/Moa


Gotta Be You - Kapitel 9

Jag gick nästan direkt upp på mitt rum och satte mig vid datorn. Twitter var det första jag loggade in på. Jag hade fått några enstaka nya följare och några mentions, de flesta handlade om att folk undrade om det verkligen var sant att jag skulle ut på turné med One Direction. Jag log för mig själv och tog mig sedan tid till att svara på dom. Jag följde också några konton som bad om att jag skulle det.

Eftersom klockan inte var så jätte mycket, och mamma ännu inte kommit hem satte jag mig i soffan framför tv och bara glodde på det program som visades. Scrubs. Det var något gammalt avsnitt som jag sett tidigare, men det fanns inget bättre, så det fick bli detta. När avsnittet nästan var slut hörde jag hur ytterdörren rycktes upp och jag kunde inte låta bli att flämta till. I dörrkarmen stod en trött mamma med sin datorn väska tryckt mot låret. I andra handen höll hon i en plastpåse som det doftade underbart ur. Kinamat.
"Mamma!", sa jag glatt och stängde av tv. Jag hoppade nästan ur soffan och skuttade glatt fram till mamma. Jag älskade verkligen kinamat. Jag tog kassen ur hennes hand och bar in den till köket, så att mamma skulle slippa en massa extra arbete. Jag packade också snabbt upp innehållet i påsen och slevade upp maten på två par tallrikar som jag hade ställt fram. Friterad kyckling, ris, sötsursås, biff och vårrullar. Jag kände hur magen kurrade till vid synen av all mat. Jag bar ut tallrikarna med maten till matsalen där mamma redan satt med sin dator skrivandes på någon artikel. Jag suckade ljudligt och det fick mamma att titta på från datorskärmen och mot mig. "Måste du jobba när vi ska äta?", frågade jag och gav mamma en irriterad blick. Jag ställde ned tallriken på bordet och började smått äta på en av vårrullarna. "Ja, tyvärr. Jag måste skriva klart denna artikeln tills i övermorgon, kommer därför vara borta hela dagen." Jag suckade tungt och tog ännu en till vårrulle som var indränkt i den orange färgade sötsura såsen. Jag käkade snabbt upp den, njöt av varenda tugga. Jag fortsatte hugga in på resten av maten, men sparade lite till mamma som fortfarande satt fastklistrad vid datorn. När jag var så mätt att jag inte fick ned en ända bit till dukade jag undan och gick upp på mitt rum. Min dator låg och väntade på sängen och jag satte mig direkt vid den.

Jag vaknade nästa dag med datorn i mitt knä. Jag tittade mig förvirrat omkring tills jag kom fram till att jag somnat med både kläder och datorn i famnen. Jag suckade ljudligt och stängde ned twitter sidan som var uppslagen. Datorn lät jag också stängas av. Jag tog snabbt upp min mobil som låg på skrivbordet och blev förvånad när jag stod att det var från Filip.
"Bion och fikat blir tyvärr inställt idag. Ska ha ett party på kvällen hemma hos mig tillsammans med några polare. Lust att hänka?" Party... Jag höll kvar tanken i några minuter. Ja, party. Hade inte varit ute och festat på evigheter, så visst, det kunde bli kul.
"Självklart. ;) Vart är "hemma" då?" Jag skickade meddelandet om i väntan på svar hoppade jag i några kläder, en vanlig pösig tröja och några mjukis shorts. Håret låg hejvilt runt mina axlar, men så fick det se ut. Jag var för lat för att göra någonting åt det. Jag gick sedan ned för att äta frukost, precis när jag ställt fram allting så hörde jag hur mobilen plingade till.
"Hemma = Westwood 59. Kom runt klockan 18.00" Precis innan jag hade tänkt dog mobilen. Jag hade varit för upptagen med annat för att märka att batteriet längst upp i högra hörnet visade rött, dåligt batteri. Jag suckade för mig själv, ibland var jag verkligen hopplös.

När det hade börjat bli mörkare utomhus, och klockan hunnit bli 16.05 hoppade jag in i duschen. Jag var noga med att tvätta håret och kroppen ordentligt. Efter duschen rakade jag mina ben, så att dom blev silkeslena. Jag fönade sedan mitt hår torrt, kastade det runt axlarna tills det perfekt hängde i stripor utmed kroppen. Nöjt betraktade jag resultatet i spegeln som satt upphängd på en av väggarna inne på toaletten.. Efter det tog jag fram min necessär ur en av alla lådor i badrummet. Jag skulle ha sotade ögon, det visste jag redan innan jag började sminka mig. Jag älskade den dramatiska och skarpa looken man fick när man gjorde det. Ögonskuggan jag valde att sota med var en mörkbrun vid namn "Espresso" från Mary Kay. När ögonen var svarta utmed kroppen. Nöjt betraktade jag resultatet i spegeln som satt upphängd på en av väggarna inne på toaletten.med smink tog jag fram mitt läppglans. Jag applicerade den fruktdoftade läppbalsamet på läpparna som gav en rosa ton. Sist drog jag på lite mascara på mina redan svarta ögonfransar.  När jag var färdig med sminket granskade jag resultatet i spegeln. Perfekt. Jag hade redan innan bestämt vilka kläder jag skulle ha, en svart midjehög kjol kombinerat med ett vitt pösigt linne med knappar längst upp vid bröstet. Till det bar jag några smycken.
Jag hade varit tvungen att gå hem till Filip, mamma hade varit på jobbet och kunde inte köra mig till festen. Det hade varit lite krångligt att ta sig hem till honom. Det gick med nöd och näppe att hitta med hjälp av GPS i den nu nyladdade mobilen. Jag tog mig dock fram i tid. Jag knackade försiktigt på dörren till den stora villan. Jag hörde den dunkande musiken inifrån och ljudet av skratt. Jag stod där ute i någon minut och hade precis tänkt knacka igen när dörren rycktes upp och jag möttes av en leende Filip. Han var klädd i en rutig shorta och ett par jeans, snyggt.
"Tjena, Moa!", sa han och vinkade in mig i huset. Jag tog ett tveksamt kliv framåt innan jag stegade in i villan. Den var full av människor som dansade och skrattade.
"Kom så ska jag presentera dig för mina vänner.", Filip drog med mig in i folkvimlet till en liten grupp som stod och hängde vid drinkarna. Det såg ut som Coca Cola och Sprite men dom var säkert utblandade med lite sprit. "Ja, det här är alltså Moa.", sa Filip glatt till den lilla klungan av människor. Jag log ett fejkat leende mot personerna som börjat bombardera mig med deras namn. Krista, Andrew, Nate, Claire, Henry, Ryan. Jag kom inte ens ihåg hälften av namnen som precis rabblats upp. När jag pratat med dom ett tag gick jag istället och tog en drink. Coca Cola var det jag valde. Jag tog en stor klunk av den men var genast tvungen att hosta. Det hade varit mer sprit än vad jag trodde. Den beska smaken hängde kvar i min mun och jag gjorde några diskreta kväljningar. Jag hade druckit lite sprit tidigare, men jag hade helst undvikt det. Jag ville inte bli bakis eller ta risken att spy. Jag rös vid bara tanken, jag hatade att spy. Det var en av mina värsta mardrömmar. Jag väcktes ur mina tankar när någon knackade mig på axeln. Jag ryckte till och tittade på tjejen framför mig. Hon hade presenterat sig tidigare, men som vad? Jag famlade efter namnet i mitt vimsiga huvud. Sophie, Selena..? Serena. "Oh, hej Serena!", sa jag och log glatt. Jag kom ihåg.
"Vad tycker du om drinken?", hon nickade mot glaset jag hade i handen och jag gjorde en grimas.
"Cola delen är god.", sa jag och höjde glaset. Hon skrattade lite och kastade med sitt gyllenblonda hår. Jag tittade avundsjukt på hennes fylliga läppar som precis tänkt forma ett ord. Jag hade själv väldigt tunn överläpp och skulle göra nästan vad som helst för att få den lite fylligare.
"Jag som sagt till Filip att han inte skulle blanda ut läskerna med så mycket sprit, men som vanligt lyssnar han inte på mig.", Hon suckade och himlade med sina välmålade ögon.
"Vänta? Som vanligt?", frågade jag och höjde ett av mina ögonbryn.
"Ja, som vanligt. Filip är ju min envisa pojkvän som alltid gör motsatsen till det jag säger.", hon log med sina kritvita tänder. Hon var alltså Filips flickvän. Självklart skulle en vacker tjej som Serena lyckats sno hans hjärta. Jag kände mig på något sätt beskiven, han var inte singel. Jag ignorerade känslan jag gick och tog återigen en klunk av colan. Usch. Jag gav Serena ett fejkat leende innan jag halsade i mig hela drinken. Den kalla vätskan rann sakta nedför strupen. Blä. Under resten av kvällen var jag med Serena. Under hennes perfekta yta fanns ungefär ett lika perfekt inre. Hon var så, så... underbar. Vi två hade lyckats halsa i oss några till drinkar, men efter ett tag sa det stopp. Alla runt om oss hade definitivt druckit mycket mer än oss, och jag hade flera gånger sett Filip hämta upp ett lass av drinkar så fort han gick förbi baren. Han skulle nog få tampas med en rejäl bakfylla nästa dag. När han ännu en gång hade tänkt gå till baren och hämta upp ännu ett lass med drinkar stannade han till vid mig och Serena.
"Moa, jag har ju inte visat mitt rum, häng med så ska jag visa dig.", Jag tittade lite konstigt på Filip, tvekade. All sprit hade självklart påverkat honom, det var därför han var så konstig. Jag följde ändå med honom till hans rum, som låg på övervåningen. På vägen dit knyckte han åt sig ett glas med läsk och sprit. Han ledde mig sedan uppför en trappa som jag tidigare inte sett. Övervåningen var nästan lika stor som botten. Det fanns flera dörrar och han gick igenom en som ledde oss in till hans rum. Det var väldigt ungdomligt. Väggarna var enkelt målade i blått, i mitten stod en dubbelsäng och intill en vägg fanns ett skrivbord. Väggarna pryddes annars av fotbolls affischer. Det fanns också ett fönster. Jag gick fram till det. Det man såg därifrån var Centrala London, som var mycket vackert på natten. Jag drog för andan och studerade staden.
"Gillar du det?", hörde jag Filip säga bakifrån mig. Jag bara nickade till svar, jag älskade det.
"Isåfall måste du gilla det här mer.", sa han och placerade sina händer på mina höfter. Han snorrde runt mig så jag stod öga mot öga mot honom. Mellan våra huvuden var det bara några centimeter, och jag kunde känna hans anderäkt kittla mot min kind. Jag visste väl vad som skulle hända och backade ett steg, men det ända jag gjorde var att gå in i väggen. Han pressade sedan sin kropp mot min och sina läppar mot mina.
Jag slog till honom aggressivt på bröstet, fick honom att backa ett steg.
"Vadfan var det därför?", svor jag högt och han hade precis tänkt att svara när jag avbröt honom.
"Du är tillsammans med Serena, så du kan fan inte kyssa mig.", jag stirrade honom argt i ögonen. Han bara log, vilket jag blev väldigt irriterad på.
"Jag kan göra vad jag vill.", sedan var han på mig igen. Hans läppar pressades hårt mot mina, hindrade mig från att andas. Jag försökte putta bort honom men hans armar slingrade sig hårt runt min tunna kropp. Jag var fast, som en kanin i en fälla, fast. Hans tunga slingrade sig in i min mun, tvingade mig att slappna av i käkarna och låta honom göra sitt. Fan heller. Hans händer började sakta treva över min kropp, innanför mitt linne. Jag gjorde ännu ett försök att putta till honom, men han stod kvar på sin plats, fast som ett berg. Hans händer sökte sitt upp mot min rygg, till mitt bh-band och snabbt var det uppknäppt. Han lyckades få av den, precis som resten av alla mina kläder.

Oväntat? Nu tänker jag vara lite elak, så 5 kommentarer för nästa del. ;)
/Moa

Gotta Be You - Kapitel 8

"Byt inte samtalsämne nu.", sa jag lite smått irriterat.
"Men det är ju en jätte bra chans, jag kan få igång min musikkarriär, och det kanske går bättre att gå på musik inriktningen om jag har lite mer erfarenhet av att stå på scen och sjunga.", sa jag och försökte låta så övertalande som möjligt.
"Ja, det har du rätt i.", sa mamma. "Fast jag ska tänka ett litet tag till."

Morgonen var ljus dagen därpå, även fast klockan bara var åtta. Jag fattade inte varför jag vaknat så tidigt förens jag hörde mammas röst nedifrån, hon pratade i telefonen . Jag blev nyfiken och hade tänkt gå och se vem hon pratade med, men först slängde jag på mig ett par mjukisbyor och ett linne. Jag gick försiktigt nedför trappan till nedervåningen. När jag kom precis kom ned la mamma på telefonen och log ett busigt leende. Jag höjde frågandes på ett ögonbryn innan jag fattade.
"Gud, tackade du ja?!", hon nickade och jag kände glädjen välla upp inom mig.
"Tack, tack, tack!", skrek jag samtidigt som jag kastade mig runt hennes hals.
"Jag älskar dig mamma!", jag pussade henne mjukt på kinden.
"Jag älskar dig med, men nu måste jag till jobbet, jag är redan sen.", sa hon och gick ut genom dörren.
"Oh, okej. Hejdå!", sa jag och stängde dörren efter henne. Sedan kutade jag upp på mitt rum och hämtade datorn. Snabbt loggade jag in på twitter. "I have just found out that i'm going to tour with ONE DIRECTION! Sick. Happy girl right now. xx" Jag loggade sedan ut och gick och la mig i min säng igen, med datorn. Eftersom jag väl vaknat kunde jag inte somna om. Jag beslutade mig istället för att titta på Pretty Little Liars. När jag kommit in i halva avsnitten hörde jag hur min mobil ringde. Jag var snabb med att svara och hann därför inte se vem det var som ringde.
"Ja, det är Moa.", sa jag snabbt och pausade filmen.
"Hej Moa, det är Harry!", hörde jag en bekant röst säga.
"Hej Harry! Hur är det läget?", frågade jag och ett leende fäste sig på mina läppar.
"Det är faktiskt bra. Förresten, såg på twitter att du hade skrivit att du ska ut på turné med oss. Så du tackade alltså ja?", sa han.
"Självklart, ett sådant erbjudande missar man aldrig. Men vänta... Harry, jag postade det där tweetet för mindre än en halvtimma sedan! Stalkar du min twitter, eller?", sa jag och hörde hur han skrattade.
"Japp, all day, all night." Jag kunde inte heller låta bli att skratta.
"Grattis i alla fall. Och sedan undrar jag om du, ehm... jah, ville hitta på någonting idag.", jag hörde helt klart att han var nervös på rösten.
"Ja, självklart!", sa jag glatt. Vi var ju bara vänner. Vänner. Inget mer.
"Okej, vi kan väll ses på Milkshake city om en och en halv timme? Tyvärr är dom andra fortfarande och hälsar på sina familjer, men dom kommer hem i övermorgon.", sa han och sedan tog vår konversation slut. Jag hoppade direkt upp ur sängen, tog min mobil och gick in i badrummet. Jag skullet ta en lång, välförtjänt dusch medan jag lyssnade på musik.

Vattnet rann långsamt nedför min kropp, svalkade av mig. När jag gick ut ur duschen lindade jag in mitt hår i en turban i handduken. Sedan borstade jag igenom det med en borste. Kläderna jag tog på mig var ett par shorts, en vit spetströja och en rosa bandeau bh under eftersom annars skulle det synas igenom ganska mycket. Till det sminkade jag mig med ganska naturliga färger, bara så jag skulle se lite piggare ut. När det hade gått en timme beslutade jag mig för att gå ut. Jag kunde gå till Milkshake City. Då slapp jag i alla fall vänta hemma och tråka. Innan jag gick såg jag till att få med mig min Chanel väska, som jag en dag hade fått på posten. Det hade stått att avsändaren var från pappa. Min pappa som jag inte alls hade kontakt med. Jag visste inte äns vad han bodde. Utomhus var det strålande sol. Jag njöt av de varma solstrålarna som brände mot mitt bara skinn. Efter 20 minuters promenad kunde jag se Milkshake Citys logan avtäckna sig. Jag ökade längden och farten på stegen och alldeles snart stod jag utanför fiket. Glatt gick jag in och överraskades ganska snabbt av Harry som satt vi en av stolarna.
"Hej!", sa jag glatt samtidigt som Harry reste sig från stolen. Han kom emot mig och vi möttes i en mjuk omfamning.
"Roligt att se dig igen.", sa han och det leende som pryddes på hans läppar passade perfekt på honom.  Vi båda slog oss sedan ned mittemot varandra. En servitris i runt min ålder kom fram till vårt bord för att ta emot vår beställning.
"Du är praktikant här, va?", frågade Harry och jag tittade förvånat på honom.
"Ja, det stämmer.", sa flickan och jag kunde se att det stod "Maja" på hennes namnskylt.
"Maja, det är ju ett svenskt namn!", utbrast.
"Ja, det stämmer. Jag är nämligen från Sverige.", sa hon och log med sina kritvita tänder.
"Vilket sammanträffande, jag heter Moa och kommer också från Sverige.", jag kastade en snabb blick på menyn och min blick riktades direkt till milkshaken vid namn "1D". Jag var nära på att börja gapskratta.
"Vad roligt. Men, ja, vad vill ni ha?", frågade Maja med pennan i högsta hugg, redo att anteckna våra beställningar i sitt lilla häfte hon gick och bar på.
"En kanel jordgubb och...", Harry tittade på mig och jag fortsatte.
"Och en sådan 1D-shake.", jag såg hur förvånad Harry blev och jag blinkade bara roligt med ena ögat.
"Vaddå, kändes liksom att jag var tvungen att smaka den.", sa jag och han fnös bara till. Vi satt och pratade ett tag om vad som hade hänt från senaste gången vi träffades. Vi pratade också om vad som skulle hända med turnen. Jag visste ju faktiskt inte så jätte mycket om vad som skulle hända, fast självklart skulle jag få mer information om det hela. Det visade sig att den skulle dra igång redan om två och en halv vecka, och att vi skulle börja repetera igen om bara några dagar. Jag kände hur det började pirra till i magen vid tanken om att jag snart skulle få stå på scen och uppträda för flera tusen människor. Jag tog en klunk av milkshaken som faktiskt smakade mycket gott. Smaken av twix var väldigt tydlig, vilket uppskattades eftersom jag sedan jag var liten älskat twix. Glupsk som jag var drack jag upp mer en halva shaken på loppet inom några enstaka minuter.
"Jag ser att du tycker om den.", sa Harry och tog en slurk ur sin milkshake.
"Ja, den innehåller ju Twix.", sa jag med en ton i rösten som jag brukade när jag skulle försöka låta som en affärskvinna. Jag höjde också tummen.
"Mumsig." Harry skrattade till samtidigt som han tog en till klunk av sin milkshake vilket fick honom att sätta i wrong strupen. Han hostade till och jag var snabbt uppe på benen vid hans sida och bankade honom på ryggen. "Gick det bra?", frågade jag och tittade oroligt på honom. Han harklade till innan han öppnade munnen.
"Jadå, prima. Att sätta i wrong strupen är ju farligt, likaså att umgås med dig.", han log. Jag skrattade till och satte mig tillbaka på platsen mittemot honom. Vi pratade på i en halv timme till. Samtalsämnen tog nästan aldrig slut. Men när dom väl gjorde det såg jag hur mycket klockan var. "Jag måste nog dra hem nu, innan mamma kommer hem.", sa jag och reste mig upp. Min milkshake hade jag töm sedan minuter tillbaks.
"Okej, det var roligt att se dig igen.", sa Harry och reste sig också upp. Han bredde sedan ut sina armar och drog in mig i en kram. Han luktade underbart gott. Jag kunde inte låta bli att sucka i hans armar. Jag var hemma där. Jag var trygg. Plötsligt kom jag och tänka på drömmen. Jag kände hur hela min kropp spände sig. Harry verkade märka det, för han släppte taget om mig.
"Vi ses snart då. Jag är säker på att Sony kommer höra av sig snart med mer information.", Harry log.
"Ja, så är det säkert. Men ja, hejdå!", jag vände mig om och gick ut ur byggnaden. Lyckad dag. Ja, det hade det verkligen varit. Några meter ifrån mitt hus hörde jag hur min mobil gav ifrån sig ljud. Jag ryckte till eftersom jag var så oberedd på signalen. Snabbt drog jag upp mobilen ur min ficka. Jag möttes av en lysande skärm med namnet "Filip" på. Great. Han hade skickat ett sms. Jag öppnade det för att se vad som stod i det. "Är hemma i London nu, träffas någon dag? :D" Jag log glatt åt sms:et innan jag knappade in mitt svar på touch-skärmen. "Självklart. Är ledig imorgon." Svaret kom förvånansvärt snabbt, nästan som han bara satt och väntade på mitt svar.
"Skit bra! Lust att gå på bio elr något? Sedan fika?" Jag funderade en stund innan jag svarade.
"Blir jätte bra! Du väljer film, bara det blir någon bra." När jag skickat sms:et stod jag precis utanför huset, som fortfarande var låst. Mamma jobbade alltså. Jag suckade ljudligt innan jag låste upp dörren. Doften av hemma slog emot mig. Jag gick nästan direkt upp på mitt rum och satte mig vid datorn. Twitter var det första jag loggade in på. Jag hade fått några enstaka nya följare och några mentions, de flesta handlade om att folk undrade om det verkligen var sant att jag skulle ut på turné med One Direction. Jag log för mig själv och tog mig sedan tid till att svara på dom. Jag följde också några konton som bad om att jag skulle det.

Äntligen är kapitlet uppe! Jag vet att det tog tid, men jag hade ingen internetuppkoppling på datorn i Vemdalen, endast på mobilen. Jag hoppas ni tyckte om Kapitlet, lite mer drama kommer snart, det kan jag lova. ;) Glöm inte att kommentera heller, det uppskattas väldigt mycket. Sitter oftast och stor ler när jag läser alla.
¨
/Moa

Drar imorgon

Åker till Vemdalen imorgon tillsammans med familjen. Vi kanske kommer att ha internet uppkoppling i lägenheten, men bara kanske. Kommer försöka skriva så mycket jag hinner. Kommer också försöka skiva i bilen imorgon, ifall jag inte blir åksjuk... Ifall ni vill få reda på när ett kapitel kommer upp på bloggen kan ni följa mig på twitter, @StaysWithSelena, jag skriver all information där. ;)
/Moa


Gotta Be You - Kapitel 7

"Yeah, buddie!". Jag tog en tugga av min macka och sedan omgavs vi av tystnad. Jag kunde inte låta bli att känna spänningen mellan oss. Det kändes som att Niall skulle säga någonting oväntat. Min magkänsla sa att jag kanske visste vad det var. När jag ätit upp mackan slog bomben ned. Niall riktade bort blicken från tv:n för att möta min.
"Moa, jag gillar dig."

Innan jag visste ordet av det hade Niall böjt sitt huvud över mig och tryckte just nu sina läppar mot mina. Jag stelnade till. Nej, det var inte såhär jag ville ha det. Ändå lät jag honom avsluta kyssen, men såfort vi särat ifrån varandra reste jag mig hastigt upp.
"Nej, det var såhär det precis inte fick bli." Niall tittade på mig och jag slog snabbt ned blicken i marken. Fan. "Niall, lyssna på mig. Jag klarar det inte. Jag känner knappt dig, och sedan är du ju känd. Jag vill inte råka ut i en massa trubbel.", sa jag kort och försökte låta så neutral som möjligt fast jag helst av allt bara ville börja gråta. "Jag förstår, men det ända jag ville var att du ska veta hur jag känner för dig. Jag vet att det är hastigt, men det kändes bara rätt när jag såg dig.", sa han och tittade på mig med sina underbart blåa ögon. Jag kände igen det blicken han tittade på mig med. Han hade tittat så på mig varje dag, att jag inte fattat tidigare. Ibland var jag så korkad.
Veckorna gick, jag kom närmare killarna allt mer, likaså med Filip.  Även fast Niall sagt att han gillat mig tog jag inte avstånd ifrån honom, utan tvärtom. Jag hade beslutat mig för att lära känna honom ännu mer, han var ju faktiskt en jätte trevlig kille, men jag såg honom bara som en vän. En annan jag kommit närmare var Harry. Killen som jag hade drömt om en natt. Vi hade verkligen jätte mycket gemensamt och hade jätte roligt tillsammans. Även fast han var min vän kunde jag inte låta bli att titta på honom på det speciella sättet ibland. Jag försökte hindra mig själv, men det gick bara inte. Visst, han var känd och allt, men jag brydde mig inte, fast jag var fast beslutad att vi bara skulle vara vänner. Alltför snabbt kom den dagen då vi alla skulle åka hem till vårat. Det var väldigt sorglig stämning den dagen när jag skulle packa mina väskor.
"Jag kommer sakna er alla så mycket.", sa jag när jag stod i dörröppningen med alla mina väskor tillsammans med Louis. Jag skulle få träffa killarna snart igen eftersom Louis och Harry delade lägenhet tillsammans och de andra killarna bodde på samma gata, inte så långt ifrån där jag bor. Fast först skulle dom iväg några veckor till deras hemstäder innan deras tour startade igen.

Hemma var det lång tråkigt. Jag hade inga vänner i London så jag tillbringade dagarna framför datorn och skype tillsammans med min bästis Johanna.
"Har du pratat med din mamma ännu om att jag kanske ska åka och hälsa på på höstlovet?", frågade Johanna. "Fan.", svor jag. "Det har jag ju glömt. Visste inte heller att du fick det, men det är alltså bestämt nu?", sa jag med en viss nyfikenhet.
"Ja, har jag glömt att berätta?! Mamma har faktiskt redan bokat biljetterna, ifall jag inte får bo hos er, kan jag ju alltid checka in på ett hotell.", hon storlog bakom datorskärmen och det léendet smittade direkt av sig på mig. Plötsligt började min ringsignal eka ut över rummet och jag ryckte till av förvåning.
"Sorry, måste avsluta, ska ta det här.", sa jag snabbt och avslutade min och Johannas skype konversation. "Dolt nummer" visades på iPhonens skärm. Nyfiket svarade jag.
"Det är Moa Eriksson.", sa jag vant. Rösten i andra var inte bekant.
"Hej Moa, jag ringer dig angående ett erbjudande som kan få igång din musikkarriär." Jag lyssnade spänt i andra änden av luren.
"Det är såhär att bandet One Direction har precis mist sitt förband till sin tour, och eftersom den kommer påbörjas snart igen efter ett uppbehåll behövs en ersättare. Jag har pratat lite med bandmedlemarna och dom rekomenderade dig som förband, eller förband och förband... du vet vad jag menar." Jag kunde inte förstå orden kvinnan i andra änden av luren sa. Jag, Tour, One Direction? Började jag förlora vettet?
"Ifall det skulle vara så att du skulle vilja tacka ja till detta erbjudande är det bara att komma till
Sony Music Entertainments huvudkontor imorgon runt 12 tiden så diskuterar vi mer om det." Jag satt och stor log just nu.
"Självklart, jag ska bara diskutera lite med min mamma. Tack för detta erbjudandet, hejdå.", med ett klick var kvinnorösten borta och jag började förstå vad hon pratat om. Jag kunde inte hindra mig själv från att hoppa till av glädje. Snabbt klickade jag upp Johannas profil på skype och ringde henne. Hon svarade efter två signaler, som om hon satt och väntade på mig.
"Gissa vad!", skrek jag samtidigt som jag hoppade upp och ned i sängen av förväntan.
"Vad?", sa Johanna med en irriterad blick. Hon hatade att gissa saker. Jag suckade och satte mig tillrätta i sängen, rättade till min tilltufsade hår innan jag började.
"Jag blev just erbjuden att vara förband till One Direction på deras tour!", skrek jag sedan och stor log mot kameran.
"You Say WHAT?", Johanna tog efter mig och skrek men såg ändå ut som ett frågetecken samtidigt.
"Ja, killarna hörde mig sjunga när vi bodde tillsammans i Holmes Chapel, så nu verkar det som att dom har rekomenderat mig för att vara förband. Dom miste tydligen de dom egentligen skulle haft, så ja, dom är så desperata så att dom till och med frågar mig."
När jag hörde dörren slog igen på nedervåningen förstod jag direkt att det var mamma. Jag hoppade upp ur sängen la ifrån mig datorn och sprang ned till nedervåningen. Johannas och min skype konversation slutade alltså där. Nedför trappan tog jag två steg i ett kliv. På bottenvåningen stod mamma iförd sina arbetskläder.
"Hej, mamma!", sa jag och kastade mig runt halsen på henne.
"Hej på dig också, värst vad du var glad.", sa hon när jag lossat kramen. Jag kunde inte låta bli att le.
"Jo, det är såhär mamma, du vet ju att jag berättade för dig om One Direction och min kusin. Dom ska ju ut på turné igen som det varit ett uppbehåll i, och det är så att dom har mist sitt förband så idag ringde Sony Music och erbjöd mig en plats som förband åt dom. Är det inte fantastiskt?", jag hoppade upp ned av glädje, men mamma la bara en lugnande hand på min axel.
"Så du menar att jag skulle släppa iväg min 16-åriga dotter på en tour?" Jag nickade av förväntan.
"Nej.", sa hon kort. Mammas ord kändes som ett kraftigt slag i ansiktet. Jag slutade hoppa och kollade beskivet på henne.
"Va? Mamma.", gnydde jag.
"Nej, Moa. Du är för ung. Sedan vet vi ju inte så mycket om allt det här.", sa hon och stegade in i huset.
"Men mamma, dom sa att ifall vi var intresserade skulle vi åka till Sony Music Entertainments huvudkontor i London, då skulle vi nog också få mer information. Snälla mamma, fattar du inte vilken chans det här kan vara för mig?", jag tittade på henne med stora ögon i väntan på vad hon skulle svara.
"Okej, vi åker till Sony Music's kontor, får mer information sedan får jag avgöra ifall du får följa med." Jag kunde inte låta bli att spricka upp i ett leende. Jag kastade mig om hennes hals och pussade henne mjukt på kinden. Nu gällde det bara att hon skulle tacka ja till erbjudandet.
Sony's kontor var mycket större än vad jag förväntat mig. Den såg ut att vara mycket större än vad den egentligen var i alla fall. Det var mycket öppna ytor. Allt var modernt intrett. Mamma och jag blev ledda till en korridor av en vacker kvinna i medelåldern. Hon hade långt, platt ljusbrunt hår och perfekt noppade ögonbryn. Hennes ögon var täckta med en skimrig ögonskugga  som gjorde ett starkt intryck på hennes ansikte. Hon bar en kavaj och en knälång kjol. På hennes fötter bar hon ett par svarta klackskor, likaså gjorde min mamma. Själv gick jag i mina älskade vita converse. Jag hade också på mig ett par shorts, ett vitt linne och en beige färgad kavaj. Mitt hår var uppsatt i en slarvig knut. Jag bar inte så mycket smink idag, bara lite eyeliner, mascara samt läppglans. Enkelheten var vacker. Kvinnan med de svarta klackskorna ledde oss till slutet av korridoren till ett gigantiskt rum med ett skrivbord och en massa hyllor. Vi båda gick in där och slog oss ned vid skrivbordet. "Managen kommer snart.", sa hon och vände sedan på klacken. Efter bara några minuter av väntan kom en man in i rummet.
"Så det är du som måste vara Moa?", sa han och nickade mot mig när han slagit sig ned mittemot oss med skrivbordet imellan.
"Japp, det är jag.", sa jag och avfyrade ett leende.
Informationen som killen berättade var precis den vi behövde. Touren skulle vara runt hela världen, USA, Canda, Frankrike, Tyskland, Spaninen och Sverige. U.K och Irland hade dom redan klarat av. Jag ville så hemskt gärna ta denna chans, bara mamma nu sa ja. När vi lämnade kontoret hade mamma beslutat sig för att "tänka" på saken och sedan meddela när hon visste svaret. I bilen satt vi nästan helt tysta.
"Gumman, vill du verkligen göra detta? Jag menar du är bara 16, och har skola att gå i. Touren kommer ju vara på din skoltid ända fram till början av Oktober. Hur ska du göra med skolarbetet?", sa mamma oroligt bakom ratten.
"Det är klart att jag vill det, mamma! Han sa ju också att jag kunde få en privatlärare som undervisar mig, har du redan glömt det? Sedan kommer jag få ledigt på höstlovet också. Då kanske Johanna kommer hit.", sa jag.
"Ska Johanna hit? Gud så roligt!", utbrast mamma.
"Byt inte samtalsämne nu.", sa jag lite smått irriterat.
"Men det är ju en jätte bra chans, jag kan få igång min musikkarriär, och det kanske går bättre att gå på musik inriktningen om jag har lite mer erfarenhet av att stå på scen och sjunga.", sa jag och försökte låta så övertalande som möjligt.
"Ja, det har du rätt i.", sa mamma. "Fast jag ska tänka ett litet tag till."

Blir lite kort kapitel, men det får duga som det är. Kommer inte kunna uppdatera så mycket i helgen eller nästa vecka då jag kommer åka till Vemdalen.
/Moa

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus