Gotta Be You - Kapitel 2
Jag betraktad mig i spegeln, ner mot kroppen. Jag hade på mig min pösiga tröja från Gina Tricot och ett par shorts från Bik Bok. Allt hade jag köpt i mitt gamla hemland Sverige. Jag beslutade mig för att jag skulle ha på mig de här kläderna, men mitt hår som spretad åt alla håll valde jag att sätta upp i en snefiskbensfläta. Slarvigt flätade jag samman håret och fäste ändan med hjälp av en gummisnodd.
"Perfekt.", mumlade jag för mig själv. Mitt hår var färgat i en mörbrun/röd-nyans och jag gillade det verkligen. Jag kastade med flätan när jag stegade ut ur badrummet.
"Moa, de är här nu!", hörde jag mamma skrika ifrån nedervåningen.
"Nejmen, hej!", utbrast Johannah när hon fick syn på mig.
"Hej!", svarade jag glatt och besvarade kramen hon gav mig. "Vad du har vuxit!", hon började betrakta mig och jag log bara.
"Ja, det har ju gått ett tag sedan vi träffades." Min uppmärksamhet riktades mot Louis.
"Men jag tror inte jag är den ända som har vuxit, hej Louis!", denna gång var det inte ett barn som stod framför mig utan en man.
"Hej Moa!" Ett leende spred sig över hans läppar.
"Det var verkligen längesedan." omfamningen runt mig var både främmande men ändå bekant.
"Flyttbilen kommer alldeles strax, ni kan se er om innan ni börjar hjälpa.", det var mamma som sa det. Både
Johannah och Louis sparkade av sig sina skor och gick in i huset.
Vi alla pustade ljudligt ut när den sista lådan burits in och packats upp. Nu satt vi på golvet och fikade med bullar och saft.
"När börjar du jobba då?", frågade Johannah mamma.
"Redan om fyra dagar. Det kommer bli stressigt, men roligt.", sa mamma och log samtidigt som hon tog en tugga av sin bulle.
"När börjar du skolan igen då?", frågade hon mig. Jag tuggade klart min bullbit som jag hade i munnen och svalde.
"Jag hörde att sommarlovet precis börjat, så det blir nog efter det.", svarade jag.
"Okej, vad har du valt för inriktning då?", frågade hon.
"Musik och NO, det är de två ämnerna som jag brinner för, fast mest för musik då." Jag såg hur Johannah tittade på Louis samtidigt som han tittade åt ett annat håll, som att han ville undvika ögonkontakt.
"Sjunger du eller spelar något instrument?", frågade Johannah.
"Både och, jag spelar piano och lite gitarr, men sjunger mest. De är som att spela teater med musik. Det är underbart!" Jag log stort åt Johannah.
"Jag älskar också att stå på scenen, men har aldrig riktigt fått chansen.", sa jag och tog en klunk ur mitt saftglas. Den söta vätskan skylde verkligen strupen.
"Oj, klockan redan mycket! Jag tror vi måste dra oss hem och börja laga maten," sa Johannah och tittade på Louis.
"Oh, juste jag visste det var något jag skulle fråga!", utbrast mamma.
"Jag hade tänkt att vi två skulle gå ut och äta på resturang ikväll, ni kanske vill hänga med?" Johannah log stort mot mamma,
"Ja, det skulle vi gärna vilja göra, intressant Lou?", svarade hon och tittade på sin son. Han nickade.
"Ja, men då säger vi så. Vi åkte förbi ett mysigt kina-ställe på vägen hit, vi kanske kan äta där?", frågade mamma.
"Det låter jätt bra! Vi kan väll ses här klockan 6?", frågade Johannah. Mamma nickade.
Kvällen hade varit trevlig, med mycket skratt och god mat. Jag och Louis hade kommit väldigt bra överens, och vi hade kommit fram till att vi hade många saker gemensamt. Han var också väldigt rolig, och hade fått mig flera gånger att vika mig av skratt. Nu låg jag i sängen, i pyjamas och var inloggad på twitter på min iPhone. Jag hade fått flera mentions från mina gamla vänner i Sverige som undrade hur jag hade det här i England. Jag log för mig själv när jag såg att min bästa kompis hade twittrat till mig.
Jag hade nu bott i det nya huset i England i en vecka. Min mamma hade kommit igång med jobbet, så jag var oftast ensam hemma, ifall jag inte hittade på något med Louis. Vi två hade verkligen kommit varandra nära, blivit riktigt bra vänner. Tyvärr skulle han bort till Cheshire om några dagar tillsammans med sina kompisar. Det betydde att jag alltså skulle bli lämnad ensam hemma. Jag suckade ljudligt och sjönk ned ännu längre i soffan jag låg och slappade i. Tv framför mig blixtrade till av massor av olika bilder på kändisar, det var MTV som var påslagen så det kan vara därför... Jag vaknade i mina tankar av min ringsignal som ekade ut över den tomma villan. Slött sträckte jag mig efter telefonen och klickade på svara knappen på displayen.
"Hej, det är Moa.", svarade jag vant, fast på svenska.
"Hej gumman, det är jag!", hörde jag rösten i andra luren sänga.
"Mamma!", sa jag glatt.
"Skulle du inte vara hemma vid det här laget?", sa jag i ett försök att låta bossig.
"Jo, egentligen skulle jag det, men det dök upp en sak på jobbet, faktiskt flera.", sa mamma.
"Som vaddå?", sa jag snabbt.
"Jag har blivit erbjuden att åka till Guatemala och skriva en artikel om hur livet där har påverkats efter de krig de varit med om för snart ett halv år sedan, och det redan nästa vecka. Jag vet att det är plötsligt, men den journalisten som de skulle skicka dit har precis sagt upp sig och då blev jag erbjuden de istället." Jag kände hur en klump i halsen bildades och gjorde det svårt att svälja.
"Men vad ska jag göra ifall du är borta, ska jag stanna här helt själv?", klämde jag fram.
"Lugn, jag hade inte tänkt att du skulle vara ensam hemma, det skulle ju vara jätte tråkigt! Jag har pratat lite med Johannah och Louis och de säger att du kan få vara med de-", jag avbröt mamma.
"Men Louis ska ju till Cheshire tillsammans med några kompisar!" Mamma suckade i ändra änden av luren.
"Det är just de, ifall du vill sa de att du kunde få hänga med dom till Cheshire." Jag blev tom. Skulle jag verkligen få följa med Louis och hans kompisar? Skulle jag tacka nej? Det var ju trots allt flera killar, och det kunde ju bli stökigt? Jag ville ju fortfarande inte vara ensam.
"Okej, det skulle vara jätte trevligt!", svarade jag.
"Okej, vad bra! Jag ringer Johannah och säger det. Jag är kanske hemma om en timme. Hejdå!", mamma la på samtalet. Jag la ifrån mig telefonen och riktade uppmärksamheten mot tv:n. Det handlade fortfarande om kändisar, just nu om storstjänor i England, b.l.a de som slagit igenom i programmet X-Factor. Just nu pratade de om Cher Lloyd, som kom 4:a i tävlingen. Jag reste mig upp från soffan och gick in i köket. Snabbt öppnade jag ett par skåp och kikade in i de för att se vad dom hade att erbjuda. Glatt greppade jag tag i en popcorn påse. Jag stoppade in den i mikron och satte på den.
Nöjt gick jag ut genom köket men en skål med popcorn i handen. Jag satte mig tillrätta i soffan framför tv, samtidigt som jag skruvade upp volymen på den. Det som jag fick se på tv-skärmen fick mig att tapp skålen jag hade i handen ned i soffan så att popcornen flög åt alla håll och kanter.
"Det jätte populära bandet One Direction har precis släppt sin nya singel, One Thing." Musiken började spela, och bilder av ett pojkband börjades visas upp. Jag visste mycket väl och riktigt vem en av killarna var, Louis. Hans drag gick inte att ta miste om, det var helt klart han.
/Moa
Kommentarer
Postat av: Sandra
Jag måste säga att du är väldigt duktig på att skriva och att din novell är jätte bra. :)
Sv: Tack sånna kommentarer värmer :)
xx
Postat av: Nuha
Du är värkligen grym på att skriva och din novell äger!! :D
Trackback
