Gotta Be You - Kapitel 5
Jag vaknade plötsligt till av att jag blev buren av Louis.
"Var är jag?", mumlade jag tyst och trött.
"Påväg till ditt hus, förlåt för att jag väckte dig.", sa Louis samtidigt som vi gick in i huset. Han bar mig fram till min säng där han la ned mig.
"Åh, tack.", mumlade jag.
"Somna om nu.", sa han och försvann sedan ut ur huset. Jag tog sömnigt av mig mina kläder och la mig ned under det mjuka täcket. I samma stund som mitt huvud föll mot kudden somnade jag om.
När jag vaknade nästa dag var det redan ljust ute. Jag log för mig själv och sträckte ut min kropp under det varma duntäcket. Jag steg sedan upp ur sängen och gick in till min stora garderob fullpackad med kläder. Jag drog snabbt ut ett linne, ett par shorts och lite underkläder. Snabbt drog jag på mig det jag tagit fram och gick sedan in till badrummet för att borsta tänderna och sminka mig. När allt var klart gick jag ut till sovrummet igen och letade fram min mobil som låg bland mina kläder på golvet. Jag böjde mig ned och plockade upp den. Ett nytt sms stod det att jag hade fått. Jag låste upp den och såg att sms:et var från en av mina vänner i Sverige.
"Hej, jag saknar dig såå mycket! Kanske kommer åka till London på höstlovet, ses då? Hur har du det annars? Vad gör du just nu? xoxo" Sms:et var från min bästis Johanna. När jag såg att hon skrev att hon kanske skulle åka till London kände jag lyckan sprudla inom mig.
"Wow, ifall du ska till London måste vi verkligen ses! saknar dig så mycket Bäverito! Jag har precis vaknat, är tillsammans med min kusin i Homles Chapel, tillsammans med hans vänner. Ska nog gå och käka frulle. xoxoxo." Jag skickade iväg sms:et och medan jag väntade på ett svar loggade jag in på twitter. Jag kollade direkt på min mentions, över 1000 nya, och hundratals nya följare. Jag satt där och bara gapade när jag insåg vad som fått fler att följa mig, bilden jag la ut på min kusin och Harry. De var verkligen jätte kända... Jag suckade ljudligt. Plötsligt plingade min mobil till , ett nytt sms från Johanna. Jag öppnade det.
"Coolt Holmes Chapel. One Direction är där just nu! Hahah, juste, du vet ju inte! Direkt när du åkt till London fick jag ett nytt favoritband, One Direction. Såå jäkla bra e dom! Har du turen kanske du får träffa dom. xoxoxo" Jag log för mig sjäv och klickade på svara knappen.
"Det kan väll inte hända att killarna i One Direction heter Zayn, Liam, Niall, Louis och Harry? Det är ju så att jag har en kusin som heter Louis Tomlinson, och just nu är jag med några grabbar som också heter som dom i bandet, i Holmes Chapel. Roligt, elr? XD xoxo" Jag klickade på skicka, och kunde knappt vänta tills Johanna sett sms:et. Hon skulle nog dö. Jag loggade ut från twitter och började bädda sängen, i väntan på sms:et. När det gått några minuter, utan något svar, beslutade jag mig för att gå upp till stora huset. Utomhus var det väldigt varmt, och jag var glad över att jag tagit linne. När jag precis gått in i stor huset kände jag hur mobilen vibrerade i fickan. Jag lirkade upp den och såg att Johanna hade svarat.
"OMG! Är du kusin med LOUIS TOMLINSON?! :O Är såå avis just nu på dig!" Jag log, men beslutade mig för att inte svara. Jag gick istället längre in i huset, och möttes av fem killar sittandes vid matbordet. Alla käkade frukost.
"Så du har beslutat dig för att vakna nu?", var det första Liam sa till mig. Jag nickade.
"Sömntuta...", mumlade Louis och log.
"De är bara att ta för sig den maten man vill ha.", fortsatte Liam och jag log tacksamt och satte mig ned brevid Harry och Niall, eftrsom det fanns en ledig plats där. På bordet stod yoghurt, mackor och saker i den stilen framplockade. Jag beslutade mig ganska snabbt för att ta yoghurt med flingor.
"Skulle någon kunna skicka mig yoghurten?", frågade jag samtidigt som jag tog en skål.
"Här.", sa Harry och gav mig förpackningen. Jag log tacksamt och började hälla upp yoghurten i skålen, tog sedan flingorna och strösslade dom över skålen.
"Så, vad ska vi göra idag?", frågade jag medan jag fyllde munnen med yoghurt och flingor.
"Hm, vi hade tänkt att vi skulle åka och bowla.", svarade Louis. "Jaa, gud så roligt!", utbrast jag och fyllde munnen ännu en gång.
Bowlinghallen var enorm, det löpte tiotals av banor utöver det stora golvet. Jag kunde inte häjda mig själv från att gapa.
"Haha, titta på Moas face!", utbrast Louis. Jag gav honom en sur blick och slog till honom i armen.
"Det är jävligt stort här, jag är van vid bowlinghallar med max 7 banor.", sa jag och log.
"Går det äns att köra på så små banor?", sa Niall retsamt och dunkade till mig i ryggen.
"Okej, men ska vi börja köra?", frågade Liam.
"Vi kanske borde ligga lite lågt i början...", Louis avbröt honom.
"Vi bara kör, denna banan." I ögonvrån kunde jag se att de utbytte några blickar, jag förstod direkt om vad, kändisskapet. Vi tog en bana längst bort. Bredvid oss var det några killar som spelade.
"Okej, vem börjar?", utbrast jag.
"JAG!", skrek Louis och kastade sig fram till ett klot. Han valde ett knallrosa. Han stötte iväg klotet med en väldig fart, när de slog emot kägglorna hade den ned alla förutom en.
"Ooh, nära!", hörde jag Zayn säga bakom mig.
Jag körde näst sist, det var bara Niall som var efter mig. Det var ganska jämt mellan killarna som kört, Harry ledde med en strike. Klotet jag valde var turkosblå, grymt snygg färg. Jag slungade iväg klotet mot kängglorna och de stötte ned alla utom en. Jag log malligt mot de andra killarna och tog ett nytt klot. Denna gång fick jag ned den sista, och jag gjorde ett litet glädje hopp, En Spare.
"Yeey!", sa jag glatt.
"Moa?", jag snorrde runt när jag hörde mitt namn nämnas, och inte av någon av killarna. Några meter bakom mig stod en lång kille bakom mig. Jag kände tydligt igen hans ansikte, men jag kunde inte sätta fingret på vem han var. "Filip?", sa jag lite försiktig. Allt blev klart för mig, det var en av mina gamla klasskompisar.
"Vad roligt att se dig!", sa han på ren svenska och jag såg att de andra killarna tittade konstigt på oss.
"Ja, väldigt roligt!", sa jag och stor log.
"Vad gör du här i Holmes Chapel?", frågade han.
"Jag är här tillsammans med min kusin, jag har nämligen flyttat till London.", sa jag.
"Själv?" Han tittade på sina kompisar.
"Jag är här som utbytesstudent, vi har ju lov just nu i skolan, så jag åkte hit med mina kompisar. Så London?", sa han.
"Japp!", sa jag. Det var verkligen länge sedan jag träffat Filip, för kanske 2 år senast. Han hade verkligen vuxit. Vi hade ju inte direkt kommit bra överens när vi gått i samma klass, men det kändes ändå tryggt att ha någon som hade samma ursprungsland som en själv.
"Jag bor också i London. Centrala.", han log. Jag nickade.
"Ska återgå till bowlingen nu, vi kanske kan träffas någon gång?", sa han och gick tillbaka till sin bowlingbana. "Vem var det?", frågade Louis. Eftersom hela konversationen varit på svenska hade de inte förstått ett ord.
"En gammal klasskompis från Sverige.", sa jag och log.
När vi var hemma igen var klockan runt halv fem. Det hade hunnit mörkna lite.
"Vad ska vi äta till middag då?", frågade jag.
"PIZZA!", ubtrast Niall och alla bröt ut i skratt. När vi lugnat ned oss tog Zayn ordet.
"Men det är ju en ganska bra idé, vi kan åka in till stan och beställa det.", sa han.
"Jag, Harry och Moa kan åka in till stan, ifall det är ok? Jag tar vanliga pizzan?", frågade Louis. "Vanliga Pizzan blir det!", sa Niall.
Några minuter satt jag, Harry och Louis i bilen. Louis i förarsätet, jag bredvid och Harry i baksätet. Direkt när vi började köra kände jag hur min mobil vibrerade till, ett sms. Jag lirkade upp mobilen ur fickan och såg vem jag fått meddelandet av. Det var okänt nummer. Jag öppnade det och läste det.
"Heej! Fick tag på ditt nummer via internet, lust att träffas någon dag? /Filip" Jag log och svarade.
"Man hittar allt på internet nu förtiden, ja, kanske imorgon? Eller i övermorgon, måste höra med de andra när det passar." Jag hann precis skicka meddelandet innan Louis blev nyfiken.
"Vem var det?", frågade han.
"Filip.", svarade jag kort och log, och för att slippa ett längre samtal satte jag på radion. Just nu spelades Saturdays - Higher. Direkt började alla i bilen att sjunga med. I ögonvrån kunde jag se Harry sitta och göra lite improviserade danssteg som mest bestod av att man skulle kasta armarna hejvilt i luften. Jag kunde inte hålla mig från skratt.
"Vad?", sa han oskyldigt.
"Din dans...", fick jag fram mellan skrattsalvorna.
"Heey!", sa han och och avfyrade ett léende mot mig. Jag kände hur det vred sig i magen när han strålade med sina ögon mot mig, hur det också pirrade till djupt inom mig. Jag valde att ignorera den känslan jag fick.
När alla pizzorna var upphämtade satte vi oss i bilen igen, vi hade köpt 4 pizzor med ost och skinka och en margarita, som bara var min. När Louis och Harry sa att de skulle beställa 5 pizzor med skinka och ost protesterade jag. Jag hade sedan lång tid tillbaka haft en konstig skinkfobi.
"Så prinsessan måste ha sin special pizza?", sa Louis retsamt. Jag suckade ljudligt.
"Jag ska ju ha det bästa.", jag hörde hur Harry bröt ut i skratt där bak i bilen. Jag snodde runt i sätet och tittade på honom och gav honom en ond blick. Fast jag lyckades inte så bra, utan bröt också ut i skratt. Jag vet inte varför, jag bara fick en varm känsla i magen när jag var nära Harry. När vi var frame vi huset möttes vi av 3 hungriga killar.
"Saknat oss?", sa jag när vi gick in genom dörren.
"Ojaah!", sa Liam samtidigt som Niall tog tag i våra kassar där pizzalådorna låg i.
"Inte er, utan pizzan.", sa Niall och gick in i köket och lämnade oss andra i hallen gapskrattandes.
"Du är allt rolig du, Niall!", ropade jag samtidigt som jag sparkade av mig mina skor och gick in i huset.
Pizzan åt vi alla upp framför tv:n. Det var något musikprogram som liknade de svenska idol väldigt mycket, killarna hade så gärna velat se det, så jag lät dom få titta på det. Precis innan pausen skulle ta sin början spelades en mycket bekant melodi upp, och slogan för programmet visades. X-Factor. Namnet kändes så bekant. Efter några minuters funderingar slog det mig, det var ju den tävlingen killarna jag satt med i soffan och käkade pizza med, ställt upp i. Det var kanske därför dom ville titta på det? För att uppleva samma känslor igen? Frågorna började cirkulera i mitt huvud, dom hade ju faktiskt inte sagt till mig rakt ut att dom var världskända. Det kanske inte var något man skröt om? Inte visste jag, men någon gång är jag ju tvungen att berätta för dom att jag vet. Kanske inte nu, men någon gång. Jag vaknade ur min trans av min mobil som vibrerade. Jag lirkade upp den ur min ficka på mina byxor och det stod att jag fått ett nytt sms, från Filip.
"Går det bra att vi träffas i övermorgon? Imorgon är jag lite upptagen." Jag hade precis tänkt svara när det slog mig att jag var tvungen att fråga killarna först ifall jag fick.
"Hörrni? Är det okej om jag träffar en av mina kompisar imorgon?", frågade jag dom.
"Är det den där killen?", frågade Louis. Jag nickade och rodnade samtidigt.
"Haha, klart du får.", sa han. "...bara du är hemma innan 10!", fortsatte han.
"Självklart, du är bossen.", sa jag med en ironisk ton.
"Usch, nej, jag tror jag ska gå och sova nu. Är faktiskt riktigt trött." Jag steg upp ur soffan och gick ut ur huset.
När jag väl låg sängen och skulle sova gick det inte, jag var jätte trött, men det gick bara inte. Jag beslutade mig för att ta fram min mobil och surfa på den. Jag loggade direkt in på twitter.
"Can't sleep ! :(" Skrev jag, sedan beslutade jag mig för att kolla in vad mina kompisar i Sverige skrivit på twitter. Josefine var en av dom som var mest aktiv, vad jag mindes, så hennes kollade jag in först. Mycket riktigt hade hon skrivit en hel del saker. Jag kollade igenom allt tills jag såg att hon postat en youtube-länk.
"Bästa låten EVER!", hade hon skrivit. Jag klickade på länken så jag kunde höra vilken låt hon tyckte om. Rummet fylldes av gitarr-musik, och snart spred sig också ljudet av röster. Bilderna av de bekanta killarna som jag umgåtts med den senaste dagen började visas upp på skärmen. Så det här var alltså en av deras låtar? One Thing. Jag lyssnade klart på den, och höll faktiskt med min avlägsna kompis. Den var faktiskt jätte bra. Nyfiket började jag lyssna på alla andra låtarna. Alla var faktiskt jätte bra. Killarna var väldigt talangfulla. Jag kunde inte låta bli att lyssna på deras live framträdande också. Dom var ännu bättre än på inspelningarna!
Klockan var 00.11 när jag kollat igenom de flesta klipp med killarna, alla X-Factor framträdande, dagböckerna, deras dokumentär, musikvideor, allt!
När jag vaknade nästa morgon sken solen igen. Jag sträckte glatt på mig i sängen och pustade ut.
"Detta kommer bli en väldigt bra dag!", mumlade jag för mig själv. Jag hade somnat sent igår eftersom jag tittat på killarnas videor, men det som höll mig uppe var att det tog lång tid att ladda ned deras skiva från iTunes. Nu var alla låtarna tryggt inlagda i min mobil. När jag senare gick mot huset var jag fullt påklädd, jag hade min röda Ramones tröja och ett par mjukis shorts. Håret hade jag utsläppt. När jag gick in i huset var det alldeles tyst. Killarna sov nog. Jag suckade tungt. Snabbt ställde fixade jag fram lite frukost till mig sjäv, macka och juice. För att inte väcka någon av boysen, gick jag ut och satt mig i en solstol med min frukost. Jag åt belåtet upp den där. När jag var klar hade klockan precis slagit 11.00 och jag beslutade mig för att gå in och sätta på mig mina badkläder. Jag tog min rosa bandeau-bikini som jag köpt i Sverige. Påväg mot poolen igen tog jag med mig mina hörlurar till mobilen och en handduk som jag kunde sola på. Jag bredde ut den över solstolen och la mig sedan ned i den. Jag satte på musiken på mobilen, och ljuvlig musik spred sig i hörlurarna. What Makes You Beautiful spelades. Jag beslutade mig för att lyssna på hela skivan.
I Wan't, I Wan't, I Wan't, but that's crazy. Jag kände hur någon dunka till mig på axeln och jag skrek av förskräckelse.
"Shit, Liam, vad du skrämde mig!", skrek jag när jag såg att Liam stod mitt framför mig. Nervöst klickade jag på stopp knappen på mobilen, och musiken bröts. Jag var rädd att han skulle ha hört vad jag lyssnat på.
"Sorry... Jag hade tänkt gå och väcka Harry och Lou. De andra är där inne och käkar frukost." Jag nickade. Han vände sedan på klacken och gick därifrån, mot min kusins och hans väns stuga.
Efter det vet jag inte ifall jag somna, men när jag väl återfick medvetandet var klockan redan två. Solen stod fortfarande högt på himlen, men det hade börjat bli lite svalare. Jag drog ur hörlurarna ur mina öron, som fortfarande spelade musik, och bestämde mig för att ta ett dopp. Vattnet var väldigt svalkande. Jag låg och badade i säkert en halvtimme när jag plötsligt överraskandes av killskrik. Dom var på väg mot poolen. Jag log lite för mig själv. Snart alla killarna hoppat ned i poolen.
"Så du beslutade att ta ett dopp innan oss?", frågade Liam.
"Haha, alltid!", skrattade jag.
"Usch, det var kallt idag.", gnällde Zayn, och alla började skratta åt honom.
"Vaddå, det är sant!" Efter ett tag beslutade jag mig för att gå upp ur poolen. Jag frös så hela min kropp skakade och mina läppar var alldeles blå färgade.
"Jag går upp och värmer mig ett tag.", sa jag snabbt och sprang till min lilla stuga. Väl där rotade jag fram min ljusblå färgade One Piece och krängde på mig den. Innan jag sprang upp till storhustet fick jag med mig min gitarr. Medan jag väntade på de andra killarna kunde jag ju lika gärna spela lite, dom skulle nog inte höra eftersom dom badade. När jag var inne i huset satte jag mig i soffan och började spela några ackord på gitarren. Musiken som strömmade från den var ljuvlig. Tyst började jag nynna på en melodi. Till slut började jag högt sjunga till Taken, en One Direction låt.
It is like I'm finally awake, and you're just a beautiful mistake. Plötsligt hörde jag någon klampa in i vardagsrummet. Förvånat släppte jag gitarren och möttes av Nialls blick.
"Ehm, hej.", började jag och kände hur det hettade till om kinderna.
"Hej, vad bra du spelade!", sa Niall och log.
"Tack...", svarade jag.
"Vad var det för låt?", frågade han sen. Jag stelnade till. Skulle jag säga att det var någon av deras? Nej, absolut inte, han kunde tro att jag var ett fan, vilket jag inte ville.
"Ehm, jag vet faktiskt inte. Det var en låt min kompis i Sverige lärde mig att spela, den är faktiskt ganska bra.", sa jag och pustade ut. En bra räddning.
"Okej. Du förresten, de andra killarna kommer in snart. Vi hade tänkt att vi skulle grilla utomhus, ifall det är ok för dig?", Niall tittade på mig och jag nickade.
"Jag älskar grillat, så ja, jätte gärna!", jag hoppade upp ur soffan, men lät min gitarr ligga kvar.
"Det var ju bra!", mumlade jag irriterat för mig själv.
Maten var ljuvlig. Köttet smälte perfekt i munnen, och smaklökarna skrek hela tiden om mer. När det inte fanns något mer på min tallrik att äta upp klappade jag mig belåtet på magen.
"Mätt!", sa jag nöjt.
"Jag med.", sa Niall full med mat i munnen.
"Men varför äter du då?", frågade jag och tittade på honom med en konstig blick.
"För det är så gott!", sa han och återgick till maten. Jag skrattade åt honom. Till slut la han ifrån sig tallriken.
"Så nu beslutar du dig för att inte äta något mer?", sa Liam och fortsatte tugga på sin köttbit. Niall nickade bara. "Förresten, jag kom på en sak. Vänta här.", han hoppade upp från sin stol. Vi åt alla utomhus i skymningen med en brasa tänd imellan oss. Snabbt kom Niall tillbaka med en gitarr i handen.
"Så du spelar?", frågade jag förtjust. Han nickade bara och började sedan ta några ackord. Jag slöt ögonen och njöt. Jag visste ju klart att han kunde spela, men för att hålla masken spelade jag överraskad. Efter att Niall hade spelat ett tag, och dom andra killarna käkat upp sina köttbitar, öppnade Niall munnen för att säga någonting. "Moa spelar förresten också gitarr, och sjunger, jag hörde henne alldeles nyss när ni badade och hon är verkligen jätte duktig." Jag spännde blicken i Niall. Det kunde inte stämma vad han sa! Tänk om jag skulle behöva spela upp inför de andra killarna? Så pinsamt... Dom var ju kändisar.
"Moa, kan du inte spela lite för oss?", frågade jag Zayn. Jag visste att någon skulle fråga, bara inte vem.
"Visst.", mumlade jag. "Jag ska bara hämta min gitarr.", jag reste mig upp. Vad skulle jag göra? Jag hade världens scenskräck. Vilken låt skulle jag köra? Jag greppade tag om min gitarr som låg i soffan. Jag kunde ju inte köra någon av deras låtar, nej, absolut inte. När jag gick ut igen satt killarna tysta och väntade på mig. Jag slog mig ned på min plats medan tankarna snurrade runt i mitt huvud, tills allt stannade. The A Team. Den perfekta låten med Ed Sheeran, en av mina favoritartister. Jag började ta dom första ackorden, slöt ögonen och lät musiken strömma ifrån mig.
White lips, pale face, Breathing in snowflakes, Burnt lungs, sour taste. Jag glömde bort allt runt omkring mig. Det var bara jag och min gitarr. Jag lät mig föras bort med musiken.
Avslutande drog jag det sista ackordet på min gitarr och sedan började killarna runt om mig att jubla. "Underbart!", utbrast Liam.
"Du är så sjukt duktig!", log Zayn.
"Min kusin de!", utbrast Louis.
"Vad var det jag sa?", sa Niall malligt. Harry själv satt där bara tyst med blicken nedriktad i marken. Vi satt vid brasan en lång tid, även fast vi hade trevligt väntade jag hela tiden på att någon av dom skulle avslöja att dom var med i ett av världens största killband, men ingenting hände. Varför höll dom det hemligt för mig? Gick jag inte att lita på. Plötsligt började Niall spela på sin gitarr och de andra killarna började sjunga. Torn, låten de sjöng på The X Factor. När låten var slut klappade jag i händerna.
"Wow, ni kan ju också sjunga!", svarade jag med ett fejkat leende. Som om jag inte visste det? Liam svarade bara med att rikta huvudet ned i marken med ett "mm". Då var det nog för mig. Jag blev bara så arg. Jag visste inte varför, men jag blev bara arg. Jag hade alltid varit lättuppretlig, men jag kände hur ilskan bubblade inom mig. Ilskan och det faktum att jag var sårad. Sårad att dom inte litade på mig.
"Ni sjunger faktiskt så bra så att ni borde skapa ett band.", sa jag.
"Och ni kunde döpa er själva till One Direction!", röt jag ut och reste mig hastigt upp ur stolen. Jag grep tag i min gitarr och vände på klacken, och gick med stora steg mot min stuga. Fan, nu sumpade jag nog min vänskap med de här killarna. Fan, Fan, Fan.
Glöm inte att kommentera! :)
/Moa
Kommentarer
Postat av: Elvira
Men skämtar du eller? Du kan ju inte sluta när den är som bäst! Fortsätt skriva nu, jag är så himla nyfiken! SJUKT bra novell!!
Postat av: Elin
Den ä grym!! Seriöst en av dom bästa jag läst!!
Trackback
